Tillbaka i civilisationen – Brisbane

IMG_9665 IMG_9390
Centrum, där vi låg med båten.             En konstgjord strand med en pool.

Det var omtumlande att komma tillbaka till civilisationen. När vi gick runt i Brisbane första dagen insåg man att vi inte varit i en västerländsk stad sedan Europa. Visst har vi varit i storstäder, Cartagena, Panama city, Suva osv. Men dom är långt ifrån så perfekta som städerna i västvärlden är, skulle mer beskriva dom som kaotiska:).

Det var både fascinerande och skrämmande att strosa runt i en perfekt stad efter så lång tid. Att se alla dessa människor i sina fina outfits och sina fina frisyrer med målmedvetna steg ta sig fram. Alla som känner mig vet att jag har snabba steg men inte nu. Alla bara passerade oss i raskt tempo.
Det var dags för oss att ta fram våra ”fina” kläder. Nu kunde vi inte längre gå runt i våra seglar kläder som är blekta, trasiga eller har fläckar i form av rost,mögel eller målarfärg.

Varför ska allting vara så perfekt? Varför kan man inte ha på sig en t-shirt om man har en liten fläck i högra hörnet? Dömer man någon efter det eller tror alla att den andra dömer dig så ingen vågar. Istället väljer vi att slänga plagget och köpa ett nytt. I Vanuatu blev de jätte glada om de fick våra slitna kläder.
T.om banerna är perfekta i vår värld, gula, stora och perfekt böjda. Men och andra sidan så smakar våra bananer ingenting i jämförelse med de icke så perfekta bananerna. Är det verkligen viktigare att bananerna ser perfekta ut än hur de smakar?

Nu kanske det blev en lite extrem kontrast för oss när vi kom till Australien och Brisbane. För här är det nog lite extra perfekt. En jätte fin stad. Finns inget skräp eller klotter någonstans. Alla går på vänster sida, inget strosandes i mitten av promenaden i parken. Mittlinje på gångbroar,alla har cykelhjälm, ingen dricker i parkerna. Ja ,vi har också dessa lagar i Sverige men hur många följer dom? Det blev nog en shock för oss när vi är vana vid kaotiska städer där man få sicka sacka sig fram mellan folkmassorna. Tjohej och liv i varje hörn, folk som sjunger, tigger och säljer allt från frukt till klockor och tandborstar mitt på gatan.

Även om vi kommer sakna de charmiga kaotiska städerna med så mycket färg och liv så är det nog i de tråkiga perfekta städerna vi vill leva. Det är skönt att vara tillbaka i ett strukturerat samhälle. Där man inte behöver irritera sig över hur ineffektivt allt är.

Det var 3 veckor sedan vi kom till Australien nu. Vårt sista dygn till havs var riktigt bra. Det var roligt att få avsluta vår stillahavs korsning med ett bra dygn. Seglena stod precis men tack vare att vi hade strömmen med oss gjorde vi 5 knop ändå, väldigt behagligt och nästan inga vågor. Precis innan solen skulle gå ner fick vi besök av pilotvalar. De simmade runt och under båten. Strax efter det fångade vi en yellowfin tuna, som är vår favorit:).

IMG_9178 IMG_9179
Pilotvalar

Vi lyckades tajma tidvattnet perfekt så vi hade strömmen med oss upp för Brisbane floden. Då var det bara inklareringen kvar så var vi i Australien.
Hela stilla havet hade vi hört en massa historier om hur svårt det är att klarera in i Australien. Om hur de går igenom hela båten. Att de kanske skulle ta ens snäckor och souvenirer som är av trä. Så vi var lite nervösa, mest egentligen för att bli av med snäckor och annat som vi köpt på vägen. Men nej, det gick hur lätt som helst. Han bara frågade om vad vi hade för mat och vi öppnade de skåp vi hade mat i. Han undrade aldrig vad som fanns i de andra skåpen. I slut ändan fick vi bara slänga lite torra linser, bönor, popcorn och ris som hade lite kryp i. Han frågade aldrig om några snäckor eller trästatyer. Så vi fick behålla allt!

Nu ligger vi mitt i centrala Brisbane vid den botaniska trädgården. Det är jätte fint här och vi har bara en dinghy tur in till stan och en stor fin park. Det har varit skönt att vara på ett ställe så länge, att inte känna sig som en turist och springa runt med kameran. Vi har fått en vardag här. Kommit igång med träningen. Tagit det lugnt. Grillat i parken med andra båtar,gått på bio och självklart fixat med båten.

IMG_9654 IMG_9474
IMG_9513 IMG_9418
IMG_9502 IMG_9598

Vi har även hunnit få båten värderad. När man ska sälja en båt i Australien måste man importera den och betala skatt. Därför måste man få den värderad av en besiktningsman. Han var väldigt snäll och gav oss ett lågt värde. Lägre än han trodde vi kunde få sålt den för. Han tyckte det var så roligt att möta ett par som seglade i en liten båt så när vi betala de 390$ som det skulle kosta, gav han oss 40$ tillbaka för att gå ut och äta middag för:). Han sa att han fick så mycket betalt från alla med 40 fotare.

Nu är vi sugna på att surfa så det är dags att åka vidare till Surfers paradis.

Team sportia

Vad händer nu?

För 4 år sedan var jag i Australien och backpackade och Ola var här för 8 år sedan. Aldrig kunde vi tro då att vi skulle segla hit i en 27 fots båt helt själva. Då tyckte jag det var en dröm gå i uppfyllelse att få åka ut och segla i Whitsundays med en charter båt med 24 andra backpackers. Men nu är vi här 2 år och 4 månader och ca 17 000 Nm senare. Allt är möjligt!

Frågan är vad är vår plan nu?

Det har varit 8 intensiva månader sedan vi lämna Panama city i februari. Vi har seglat totalt 10 000Nm, viket innebär att vi har varit till sjös ca 1/3 av tiden. Man kan säga att vi är lite seglings trötta.

De senaste seglingarna har inte varit roliga alls. Haft ganska mycket halvvind,t.o.m kryss och stark vind.Sjön har varit krab och jobbig och vi har inte alls tyckt att det varit roligt att segla.
Jag har varit sjösjuk mycket, t.o.m Ola har varit sjösjuk. Han har bara varit det 3 gånger på hela vår resa. Vi brukar kalla Ninita för kistan när vi är ute och seglar och har tråkiga väderförhållanden. När vågorna kommer in från sidan så skvätter det in i sittbrunnen. Detta gör att man mest håller till nere i båten och bara går upp och kikar  på horisonten var 20 min. Man ligger, ligger och ligger i flera dygn. Jag som är sjösjuk tittar mest bara upp i taket och lyssnar på musik. Ola kan roa sig med film. Men det blir fruktansvärt långtråkigt efter ett tag. Man drar sig för att gå på Mr bucket för risken att få en våg över sig är stor. Vi har bara varit allmänt nere när vi seglat och känt att nu är det nog bra. Vi vill inte segla längre nu. Vi brukar känna så här efter de flesta seglingarna men när man varit iland ett tag så är allt glömt. Problemet nu har varit att tempot varit för högt så vi har aldrig riktigt hunnit bli peppade inför nästa segling.

Att segla jorden runt är inget alternativ för oss nu med piraterna i Somalia. Vi känner inte alls för att segla runt Syd-Afrika och krossa Atlanten 2 gånger till. Så vi ska sälja båten här i Australien och flyga hem. Men vi har ingen brådska hem och ska ta tid på oss att utforska Australien. Alla båtar som vi har seglat med ska sälja sina båtar här. Det verkar vara en bra marknad.

Det ovan skrev jag precis när vi kommit till Brisbane och nu en vecka senare har vi redan fått annat perspektiv på segling. Nej, vi vill fortfarande inte segla jorden runt. Igår hade vi avskeds middag för Simon på Warskavi som ska flyga hem. Självklart pratade vi minnen och om hur det är att segla. Helt plötsligt gick man från lyckan av att inte behöva segla mer till sorg när man insåg att vi kanske aldrig  kommer göra en lång översegling igen och få uppleva den känslan man får när man kliver iland efter så många dagar till havs. Det är något speciellt att vara ute till havs i 25 dagar och inte se något annat än hav. Och det finns många stunder som är härliga. Även om man ofta undrar vad man håller på med när man sitter där ute och har 20 dagar kvar. Allt de jobbiga blir värt det när man kommer fram till alla dessa fantastiska ställen.

Vi både älskar och hatar att segla. Vi brukar säga att segla är himmel eller helvete. Antingen har man perfekta väderförhållanden och man verkligen njuter. Fångar fisk och äter gott. Läser, tittar på film och spelar spel. Tittar på solnedgången på kvällen och njuter av en stjärnklar himmel på natten. Ja, det kan vara precis så romantiskt som segla låter. Men halva tiden är det motsatt och det är rena helvetet. Stora vågor, allt kastas omkring, man blir salt och blöt. Man är sjösjuk och bara ligger hela tiden. Äter pasta till lunch och middag i flera dagar. Blir deppig och tycker att allt är pest.

Vi vet att vi i framtiden kommer bli sugna att göra detta igen. När och hur har vi ingen aning om. Kanske köpa en båt i medelhavet eller göra Stilla havet igen?
Nu låter det som om vi ska avsluta vår resa. Men vår plan just nu är att komma hem till  Sverige till sommaren. Vi har hela 7 månader kvar. :)

Team sportia

Chesterfield reef

Det tog oss 6 dagar att segla till Chesterfield. Vi hade väldigt låga vindar i början och fick gå för motor dygn 2 och 3. Ola hade äntligen tagit sig tid att installera autopiloten och det var underbart att inte behöva handstyra när man gick för motor.
Efter dessa låga vindar kom en front och på 5 minuter blåste det ca 35 knop. Lika snabbt kom sjön och sjösjukan. Så det blev att ligga i sängs 2 dygn och stirra i taket. Vi gjorde däremot väldigt bra fart vilket var härligt. Sista dygnet dog vinden igen och vi fick starta motorn igen.
Vi seglade med Orkestern och vid ett tillfälle möttes vi upp ute på det blå och förtöjde oss i varandra. Tanken var att vi skulle ta och fika och bada lite. Men strax innan vi skulle mötas upp kom det en liten bris och jätte små vågor. Men det räckte för att vi inte skulle kunna ligga lugnt förtöjda vid varandra. Det blev ett kort visit på varandras båtar så kastade vi loss igen.
IMG_8470
IMG_8546
Orkestern i horisonten

DCIM100GOPRO IMG_8663
Förtöjda ihop mitt ute till havs.

Det var en konstig känsla att segla in i Chesterfield. Atollen var stor så när vi var vid första waypointen som var ingången till revet såg vi inte någon ö. De låg ca 7 Nm bort. Helt plötsligt fick vi lugn sjö för vi hade kommit i lä av ett rev. Man såg varken revet eller någon ö så det var så konstigt att vara där ute och ha normal hög sjö och så helt plötsligt försvann sjön.

När vi närma oss ön där vi skulle ankra började vi känna av en äcklig doft och ju närmare vi kom ju starkare blev den. Tillslut insåg vi att det var fågelbajs. Öarna var täckta av fåglar. Från båten såg det ut som stenar eller något annat svart på stranden.

IMG_8740 IMG_8763
IMG_8833 IMG_9062

                          IMG_8857

Vi hade förväntat oss ett paradis som San Blas, palm täckta sandöar. Men det var inte riktigt som vi tänkt oss. Det var helt otroligt många fåglar här. Om man är fågelskådare hade det varit paradiset på jorden, men det är inte vi. Men det var ändå en häftig upplevelse. Nu har vi fått många kort på massa olika fåglar :) ,flygandes, i träd, på stranden, ruvande osv. Det var häckningstid så fåglarna var aggressiva om vi kom för nära så vi fick ha med oss en åra för att skydda oss. Vi försökte hålla oss på avstånd men det fanns inte alltid så mycket yta att gå på utan några fåglar.
Eftersom det var fåglar överallt så kunde man knappt vara iland. Det var ingen fara att ta en promenad men det blev inte så mysigt att lägga sig på en sarong och läsa en bok med alla dessa fåglar runt än och med den fågelbajs doften. Risken att de bajsa på än var också ganska stor. Det gick bra att vara iland vid lågvatten. Då kunde vi vara på en bit strand där fåglarna inte höll till men det fanns ingen skugga.
Det fanns även väldigt mycket snäckor här. Så varje dag tog vi en promenad och plockade snäckor. Det var väldigt vackert trots saknade av palmer och massor med fåglar. Vi skämtade om det, Orkestern och vi. Om att vi är så bortskämda nu och har så höga förväntningar på vad som är paradiset. Vi ligger för ankar helt själva i en lagun som ser ut som en pool. Med en massa exotiska fåglar och massa fina snäckor att plocka. Dessutom simmar det sköldpaddor överallt. De lägger sig på stranden och solar sig. Men nej, detta var inte paradiset.

IMG_9002 IMG_8940
IMG_9021 IMG_3445
Alla snäckor vi hittat här.                          Snäckletning!
IMG_9141 IMG_9157

Visst ser detta inte alls ut som paradiset! :) Ja det är nog dags att åka hem och få lite perspektiv igen :) .

Team sportia

Vanuatu

Vi har bara varit i Vanuatu i en vecka men med allt vi hunnit uppleva känns det som minst en månad.

Vi kom inseglandes i Port Resolution tidigt i söndags morse väldigt trötta. Men Orkestern och Hydroquest hade kommit dagen innan och var utvilade. Så när vi kom fram ville de iland. Vi fixade snabbt på båten och tog en snabb tupplur och sedan var det dags att utforska Port Resolution.
Som var en jätte mysig liten by med ca 100 invånare. De bodde lika primitivt som dom i bergen i Fiji. I hyddor, utan el och rinnande vatten. Vi strosade runt och bara njöt av att vara i land igen. Alla hälsade men man märkte snabbt att de var mycket blygare här än i Fiji. Även här kan alla prata engelska, vilket är jätte skönt. Man få en helt annan möjlighet att lära känna landet och dess folk och kultur om man kan prata samma språk. Ofta är dom precis lika nyfikna på oss som vi är på dom.

IMG_7441 IMG_7562
IMG_7520 IMG_7507

Jag och Ola hade inte duschat på de 4 dygnen vi hade varit ute till havs så det var väldigt härligt att få ta sig ett uppfriskande dopp och dusch på en fin strand.

IMG_2948 IMG_7329

Lite längre ner på stranden var det en grupp av pojkar som lekte och hade en brasa. Dylan och Sally på Orion hade med sig godis. Så vi blev snabbt populära. De visade oss sin pilbåge och alla fick en chans att prova men ingen kunde få iväg den lika långt som dom. Killarna passade även på att låna deras surfingbrädor och testa vågorna.

IMG_7419 IMG_7417

Ända sedan vi hade hört talats om vulkanen på Tanna i franska polynesien har vi sett fram emot den. Framför oss hade vi fått en bild av att vi skulle få se lite lava bubblandes nere i vulkanen.  Men vi hade aldrig kunnat ana att vi skulle få uppleva en vulkan spruta ut lava flera hundra meter upp i luften.
När vi kom inseglandes på natten såg man på långt avstånd röd lava spruta ut mellan bergstopparna. Vi var rädda att vulkanen var för aktiv för att vi skulle få gå upp till den. Vi visste att om den var en 4 eller 5 så fick man inte ta sig upp.
Väl uppe på vulkanen så fick vi veta att den nu var klassificerade som en trea. På väg upp visade vår guide oss en stor lava sten, ca 1 m i diametern. Han vände på den och den var fortfarande varm. Den hade hamnat där natten innan. Det var lite läskigt att se. Att där vi gick hade vulkanen bara natten innan skjutit ut en stor lavasten. Detta var inte riskfritt. Men inte farligt heller. Det hade dött 2 personer 1994, men ingen sedan dess.
I vilket fall så är detta, jag vet att vi sagt det förut, men detta är absolut det häftigaste vi upplevt, på land ( i havet är det valarna på Tonga :) ). Tänk er att stå på kanten på en vulkan. Se lavan bubbla där nere och sedan bara höra ett otroligt högt dån, man får lock för öronen och framför sprutar det röd het lava flera hundra meter upp i luften bara några hundra meter från oss .Vi kom dit precis innan solnedgång så vi fick uppleva vulkanen och dess utbrott på dagen och på natten. Absolut mäktigast på natten. Kan inte tänka mig att det skulle varit tillåtet att vara så nära en aktiv vulkan i många andra länder.

IMG_7710 IMG_7799

IMG_7829 IMG_7958

IMG_8067 IMG_8094

Vi avslutade denna otroliga dag med en avskedsmiddag på Orion. Hydroquest och Orion har seglat vidare till Australien via Nya Kaledonien medan vi seglad tillsammans med Orkestern till Port Vila, Vanuatu. Här i från ska vi nu ta oss till Australien via Chesterfields Reef.

Vi hann med en sista utflykt ihop på morgonen den 3 de dagen innan alla skulle segla vidare. Alla hade plockat ihop lite mat, kläder och lite annat smått och gott och så gick vi upp till en by i bergen som inte fick besök så ofta av seglare. De visste att vi skulle  komma så de hade förberett hela morgonen med att plocka frukt och grönt till oss . De hade plockat drickskokosnötter som vi fick när vi kom med ett grässugrör i. De la ut sina stråmattor på gräset och vi slog oss ner. Sedan visade dem oss hur de gjorde sin väskor, hattar och solfjädrar. Som vi sedan fick ta med hem.

IMG_8185 IMG_8217

När vi kom tillbaka till båten fick vi besök av Tom i sin utriggare. Han hade varit förbi dagen innan och vi hade gett honom lite mat. Han hade med sig en pilbåge till oss som tack. De använder dessa pilbågar för att fånga fisk. Vilket låter jätte svårt. Att stå och balansera i den lilla kajaken och sikta från det torra ner i vattnet och träffa en fisk, låter omöjligt.

IMG_7462 IMG_8353

Efter 3 intensiva och upplevelserika dagar på Tanna, seglade vi vidare till Port-Vila som är huvudstaden på Vanuatu. Här har vi checkat in och fått alla papper klara inför Australien. Nu är vi redo att segla vidare till Chesterfield. Som är en atoll utan någonting. Ingen bor där förrutom en massa fåglar. Snorklingen ska vara fin. Vi ser framemot att vara där och göra ingenting, strosa runt på stränden, läsa en bok i en hängmatta och snorkla. Det har faktiskt inte blivit så mycket av det i Stilla havet. Tempot har varit ganska högt för det har varit så mycket vi vill se och uppleva hela tiden så vi har inte tagit oss tid att bara ligga och läsa i en hängmatta. Nu ska vi i alla fall får göra det och det ska bli underbart. För nästa stopp är Australien och tillbaka i civilisationen.

Vi kommer inte ha internet nu på minst en månad. Ha de bra så hörs vi nästa gång i Australien.

Team sportia

Bula Bula

IMG_6325

Så fort vi kom iland på Fiji hörde vi någon ropa Bula Bula efter oss och vinka glatt. Vi har aldrig tidigare mött ett folk som är så ivriga att hälsa. Vi går på ena sidan gatan och någon går åt motsatt håll på andra sidan gatan, mellan oss går det en 2 -filig väg men ändå ropar dem högt och glatt Bula Bula. De tittar ut ur sina hus och hejar på oss. Vi gick högt upp på en bergsrygg och så hörde vi plötsligt Bula Bula. Men vi såg ingen, men så titta vi ner längst ner i dalen, där stod två och arbetade på sin åker.  Möter vi trevliga människor när vi kommer till ett nytt land brukar det sluta med att vi älskar landet. Människorna är nästan viktigare än platserna vi kommer till. Och här har alla varit väldigt trevliga och hjälpsamma och har alltid mött  oss med ett leende.

IMG_5286 IMG_5277

Vi angjorde i Suva, Fijis huvudstad. Det är även den största staden i Stilla havet. Vi har inte varit i en storstad sedan Panama City och det var roligt. Men vi var ovana vid allt liv och alla människor. Att behöva sicka sacka sig fram bland folkmassorna igen. Det  var roligt att känna att saker var billigt igen,så vi shoppade alla loss lite med nya skor och lite kläder . Hela stilla havet hittills har varit riktigt dyrt.
Det var riktigt längesedan vi alla hade gått ut och dansat. Ärligt talat så tror jag inte jag och Ola gjort det sedan vi lämnat Sverige. Oftast blir det fest i sittbrunnen och ibland på stranden, men inget tillfället att gå ut och dansa. Vi tyckte det var dags! Det blev en riktigt rolig kväll tillsammans med Hydroquest, Orkestern och Lady Lostriss.
Men va mycket musik vi missat nu när vi varit iväg. Vi lyssnar aldrig på radion utan bara på den musik vi har. Och det är inte ofta vi får tillfälle att ladda ner ny musik. Så vi insåg där på dansgolvet att musik vi trodde var ny var egentligen gammal :) .

Även om det var roligt att vara i en storstad igen så vet vi att det är de små öarna och stränderna vi gillar så vi seglade vidare från Suva ganska fort och tog oss till Musket Cove. Tanken var bara att vara där några dagar och sedan ta oss vidare till ögruppen Yasawa. Men vi blev sjuka och blev kvar där i 12 dagar.  Alla båtar kände sig lite halvkrassliga och det hände inte så mycket under de dagarna. Vädret var dessutom dåligt. Riktigt ”kallt” faktiskt. Vi fick ta fram fleece filten på natten. Och på kvällarna var det leggings och tröja som gällde. Endast 22 grader. Som kallast var det 18 grader en natt, Brrrr :) . Bada gick inte för det var bara 25 grader J. När vi kände oss lite bättre gjorde vi ett dyk. Men det var mulet och kallt ut. Vi hade tagit med oss tea för att värma oss efter dyket. Tanken var att vi skulle göra 2 dyk men de var för kallt så det blev bara ett. Hur ska vi klara oss med det 18 gradiga svenska vattnet! Dyket var riktigt fint. Äntligen fick vi se riktigt fina koraller. Korallerna har inte varit så fina i Stilla havet hittills utan det var har varit djurlivet som varit unikt. Så vi blev glada att få se fina koraller i alla möjliga färger och former, mjuka och hårda.

IMG_5814 IMG_5403

IMG_5553 IMG_5363

Vi hade det riktigt bra i Musket cove trots sjukdom och dåligt väder. Tillslut när vi hade varit där ett tag blev vi lite bekväma och drog oss för att lyfta ankaret och segla 40 Nm till nästa ö.
Vi hade nära till en fin strand, pool, golfbana och vollyboll plan. Fina promenader på bergsryggarna med utsikt över viken . På kvällarna var det grillning i baren, ta med vad du vill äta och köp ölen i baren. De stod för tallrikar och bestick och vi behövde inte ens diska :) .

 IMG_2180 IMG_2178

Men tillslut tog vi oss i kragen och seglade vidare till Waya. Vi passade på att ta fina kort när vi segla med så lugn sjö. Ola och Johannes klättrade upp i masten och fotade uppifrån.

IMG_6457 IMG_6190

Viken i Waya var jätte vacker och när vi kom så var det plattvatten. Men efter någon timme vände vinden rakt in i viken, inte enligt prognos. Och det rullade tills vi åkte. Så fort vi vaknat tog vi oss iland för att hälsa på den lilla byn som låg i viken.
Det är en sed att till varje by man tar sig måste man hälsa på hövdingen och ge honom en gåva i form av Kava. Hövdingen välkomnar än med en ramsa och man klappar händerna. Efter detta är man välkommen att strosa runt i byn och ön. Efter ceremonin visade John runt oss i byn och tog med oss till byns förskola och barnen blev så glada och ville jätte gärna posera framför kameran. De sjöng massa ramsor för oss.
Sedan bjöd han in oss i sitt hem för lite tea och kaka. Vi frågade massor och de svarade så gärna. Senare på eftermiddagen var det dansuppvisning för resortet som låg på andra sidan kullen.

IMG_6432 IMG_6385

IMG_6295 IMG_6256

Nästa dag seglade vi vidare till Manta ray Island och där låg vi i 3 dagar. Jättefin ankring som vi hade för oss själva de första dagarna. Hade ett jätte fint rev alldeles vid båten och kunde bara hoppa i och snorkla. Nästa varje dag vid högvatten kom manta rockorna till ett pass som låg nära våra båtar. Kl 9 en morgon tog vi våra dinghies till passet och började hålla utkik. Ganska snabbt fick vi sällskap av en ,två och tillslut var det 6 andra turist båtar där med ca 50 turister. Vi fick se en skymt av rockorna men mest var det turister i string bikini och flaxande armar och ben som blev underhållningen:).

IMG_6473 IMG_6476
En kväll byggde killarna en ugn på stranden av sten som vi grillade pizza i, mums!

Vi åkte på en dyktur till Babylons caves. Det var ett riktigt fint dyk med många tunnlar och grottor som vi utforskade. Korallerna var jättefina och vi fick se många nya varianter som vi inte sett tidigare.

IMG_7855 IMG_7888

Snart kommer vi vara i Australien. Det innebär att vi har seglat över hela Stilla havet., vilket känns helt sjukt. Australien innebär massa regler och förbud som man måste ta hänsyn. Ett av dessa är att man inte få ha en giftig bottenfärg eller en bottenfärg som är i dåligt skick. Vår bottenfärg var i väldigt dåligt skick så vi bestämde oss för att försöka hinna måla om den innan vi ger oss av från Fiji.

IMG_6538 IMG_6514

Vi kom in i Vuda marina kl 15 fredag den 13 och frågade om upptagning. De sa att de inte lyfter båtar på helgen. Vi frågade om det gick idag och efter lite diskussion gick de med på att lyfta båten med en gång. Så kl 17 var båten på land och redo att börja jobba med. Vi hade väldigt tur fredag den 13 :) .

Detta är en perfekt marina att jobba på båten. Billigt att lyfta. Arbetskraften kostar 21 kr per timme. Men dem jobbar inte under helgen och vi ville i fort som möjligt så vi gjorde allt själva. Det är en fin restaurang här med underhållning på kvällarna, alltid härligt med en AW öl till solnedgången. Mitt på dagen har vi svalkat oss i poolen som ligger i ett spa område bakom båten :) . Som sagt- kunde inte valt en bättre marina att lyfta båten.  Nu ligger vi i igen och hon ser så fin ut med nymålad botten och vattenlinje.

Vi tog en dag ledigt från jobbandet på båten för att dyka med hajar. Detta haj dyk är ett av de kändaste i världen. Vi kände till det för det var med i en BBC film om stilla havet.
Vi fick gå upp kl 4 på morgonen för det var en 3,5 h biltur dit. Jag var riktigt nervös , för dyket var på 30 m och jag har aldrig gått ner så djupt förut och dessutom skulle vi ha stora bullsharks simmande runt oss. Men när man väl tagit sig ner till botten så kändes det jätte bra. Det var ingen skillnad att vara på 18 eller 30m. Vattnet var så klart. Man satt längst ner på botten och hade en hög med koraller framför sig som dem hade byggt upp för att man skulle ha något att hålla sig i.Sedan började dem mata hajarna med stora fiskhuvud. Först bara de släppte ut betet men senare matade de dem från handen.
Det var massor av stora red snappers och andra fiskar som tävlade med hajarna om att få maten. Det lustiga var att hajarna endast gav sig på det de blev matade med. De gav sig inte på de andra fiskarna. Det var intressant att se hur fiskarna och hajarna samsades så.  På första dyket gjorde vi stop på 3 olika djup och de matade olika hajar på de olika djupen. Bullsharksen stannar alltid på 30 m. På 15 m var det blacktip och whitetip sharks.
Detta är ett av det häftigaste dyken vi gjort.

DCIM100GOPRO DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO DCIM100GOPRO

Tanken var att segla vidare till Vanuatu när vi hade sjösatt men tyvärr var väderfönstret inte bra och vi blev kvar en vecka längre än vi tänkt.  Vi ville inte bara hänga i marinan så vi passade på att göra ytterliggare en liten utflykt. Nu upp till bergen och till en traditionell by, Abaca.

IMG_6801 IMG_6841
För bara 10 år sedan fanns det ingen väg upp till denna by, utan de tog sig fram med häst. Även nu har ingen i byn bil så de har en taxi som de åker med en gång i veckan ner till marknaden för att sälja sin frukt och grönt.
Det var en skumpig biltur upp och vi fick korsa en liten flod med bilen.
När vi kom fram blev vi ”adopterade” av var sin familj som vi fick bo hos och som tog hand om oss. De bodde väldigt primitivt med så gott som inga möbler. Någon enstaka byrå låda. De hade en säng men de sov inte i den utan de sov på golvet. Hela golvet var täckt av en stor vävd matta och under mattan hade de lagt halm för att det skulle hålla värmen och bli mjukare att sova på. ”Köket” var en öppen låga ute under ett plåttak. Inget toapapper såg vi och ingen tvål heller för den delen.
Maten de åt var också väldigt enkel och bestod mesta dels av det dem odlade själva. De gjorde t.o.m sin egen curry krydda. Till middag och lunch fick vi olika sorters rötter, ris, och ett spenat aktigt löv, tana leaves med cocos mjölk. Vår familj hade nyligen dödat en ko så vi fick även kött men de fick inte Orkestern eller HQ. I vanliga fall äter de endast kött på söndagar efter kyrkan. På lördagarna går männen ut och jagar vildsvin. Lunchen och middagen var god men frukosten var inte alls god. Den bestod av ”pancakes” som dem kalla dem. Mjöl med socker som sedan friterades. Vi fick även ”bröd” som hade massor med socker i och dessutom smällt socker på. Till detta drack de te där de la i minst 2 stora matskedar socker.  Det blev en liten sockerchock för oss på frukosten.

IMG_6864 IMG_6737
Tillsammans med vår värd                        Vår säng

IMG_6899 IMG_6953
Mor-mor diskar                                       Frukost

På kvällen hade vi en SevuSevu ceremoni  där vi drack ganska mycket kava, mer än vi gjort tidigare. Men efter sjunde omgången tackade vi för oss och gick och la oss. Men man kunde höra att dem andra var uppe länge.

IMG_6888 IMG_6887

Nästa dag tog vi en liten hikingtur upp för berget och fick jätte fin utsikt över byn och bort mot vår marina.

IMG_7041 IMG_7100

IMG_7088

Det känns jätte tråkigt att säga hej-då till Fiji. Hoppas verkligen vi kommer tillbaka någon gång. Nu ska vi segla till Vanuatu ,en segling på ca 4 dagar.

Fler bilder finns i fotoalbumet Fiji.

Team sportia

 

Kungariket Tonga

Det var en helt otrolig känsla att segla in in i Vavau. Det är som att segla inomskärs, inga vågor men ändå mycket vind. Efter att haft en väldigt gungig ankring på Niue var det magiskt att kunna vara på båten utan att vara sjösjuk. Det blev en välbehövlig god natts sömn.

Vi seglade tillsammans med Sofie(En amerikansk familj med 2 barn),Hydroquest och Orkestern. Sofie korkade upp en flaska champagne för att fira att vi var framme och till middag blev det mahi mahi.

Dagen efter var det dags att klarera in och vi hade hört att det kunde vara lite bökigt. Vi har varit väldigt bortskämda med det den senaste tiden. I Franska Polynesiern skulle man bara fylla i ett formulär så var man klar. Här skulle båten förtöjas vid customs brygga. 4 olika personer skulle komma ombord med flera olika formulär var. Dem skulle kolla igenom vår medicin låda och öppna lite luckor här och där. Självklart var en fråga på formuläret antal liter vin/sprit. Orkestern låg förtöjda brevid oss och customs kom till dem först. Så vi hann snabbt fråga orkestern medan mannen höll på att ta sig över till oss. Dem hade lite sprit lätt tillgängligt och kunde visa honom bara delar av sitt förråd. Hmm hur skulle vi göra. Vi hade allt samlat på ett ställe och ville inte ange hur mycket vi hade. Vi sa att vi hade 4 l vin och 1 liter rom och hoppades på att han inte skulle kolla. Allt hade gått jätte bra men tillslut sa han – Can you show me your spirits. Men som tur var ville han först ta en ”tur” i båten och stod väldigt länge och kikade runt i förpiken med ryggen vänd mot sallongen . Jag passade på att snabbt ta fram en flaska rom och placera på ett lättillgänglig plats. Allt gick jätte bra!

Första dagen på Tonga spenderade vi på Sofie. De bjöd med oss, Orkestern och Hydroquest på en liten seglingstur/fisketur på deras 50 fots Lagoon,en  catamaran. Vi hade en toppen dag tillsammans. Det var roligt att få segla en cat, vilka krafter det är på en sådan stor båt jämfört med vår. På caten gör man allt elektroniskt, vilket innebär att man i princip kan sitta med en tallrik mat i handen och samtidigt skota hem rullen.
Vi avslutade dagen med världens godaste lasagne. Har inte ätit lasagne sedan vi lämna Sverige så det var riktigt uppskattat från oss alla. Jenna på Sofie har samlat på fina viner sedan 20 års åldern. Dem har ca 100 st på båten och vi har nu fått smaka på ett par av dem J. Den godaste var Opus one från 1997, värderad 300$. Inte riktigt dem prisklasser vi har här på vår båt, runt mer 3$ :) .

Dagen efter var det snorkling med knölvalar på schemat. Det finns många valar här i Vavu group men det svåra var att hitta valar som visade upp ett beteende som tillät oss att simma med dem. Vi fick åka runt i ca 3 h innan vi hitta en val och sin kalv som vi kunde snorkla med. Men innan dess hade vi fått se ett par valar hoppa, vinka med sina sidofenor och plaska med sin stjärtfena.
Det var en helt obeskrivlig känsla att hoppa i och långsamt se valen bli tydligare och tydligare. Trodde inte att vi skulle få ta oss så nära som vi gjorde. Vid några tillfällen var vi så nära att man nästan kunde ta på dem. Vi simmade alltid med en guide som kunde läsa valens beteende men vid vid ett tillfälle var guiden inte riktigt med och valen gjorde en sväng åt vårt håll. Vi fick snabbt simma åt sidan. Nu i efterhand var det häftigt men då var det läskigt. Men för det mesta låg mamman och dia kalven och ibland tog lillen en tur runt sin mamma. Så vi kunde lugnt och stilla bara ligga och bara titta på. Detta är en av det häftigaste vi fått uppleva på vår resa hittills. Det är bara på Tonga och Niue som man får snorkla med valar. I alla andra länder är det förbjudet. De kommer nog blir det här också småningom.

IMG_4741 IMG_4349

DCIM100GOPRO IMG_7506-r

  IMG_7565-r IMG_7597-r

Vi har tillbringat 2 veckor seglandes runt i ögruppen Vavau. Vi har hunnit med 2 st grisfester, 2 st grottor och sett valar hoppa bara några hundra meter från båten.

Första grisfesten vi var på var hölls av en liten by på totalt 20 personer. Dem visade runt oss i byn och visade sina traditioner, hur de vävde mattor och korgar. Vi fick även smaka på Kava,en dryck som görs av roten kava. Drycken ser ut som diskvatten och smakar skit. Men det är tradition här så man måste ju smaka:). Sedan blev det grillad gris och en massa annat gott som var traditionellt för Tonga.

IMG_4927 IMG_4952
Kava

IMG_5015 (2) IMG_5016 (2)

Rosie på Lady Lostris fyllde 30 den 8 aug och detta firade vi med att ordna en egen grisfest. Killarna på Warskavi tillsammans med Kid åkte in till byn och köpte 2 st grisar. Kl 7 på morgonen började killarna att fixa med elden för att få till en bra glöd att sedan grilla grisen på. Kl 11 var det tillräckligt varmt att lägga på grisen och den grillades i 9 timmar. Var 15 minut rotterades den ett kvarts varv.
Det blev en riktigt lyckad födelsedags fest med sol, skurfande(åka efter en snabb dinghy på en surfingbräda) och hängmatte häng. Grisen blev utsökt. Vi var alla väldigt hungriga kl 20 och det blev

IMG_5057 IMG_5174

IMG_5094  IMG_5148x

IMG_3232 IMG_3261

Nu är det dags att segla vidare mot Fiji. Det tog oss endast 3 h att klarera ut :) . Man blir inte förvånad längre över hur ineffektiva de kan vara i dessa länder.

Det är en segling på 4-5 dagar och vi fortsätter vår resa med vår seglings familj. Vi är nu 5 båtar som håller ihop ganska mycket. I morse hade vi seglingsråd tillsammans med Hydroquest och Orkestern för att ta ett beslut om vart vi skulle ta oss i Fiji. Det slutade med den södra ön och Suva.

 

The dangerous middle

For 3 veckor sedan lämnade vi Bora Bora för en 1000 Nm lång segling till Niue. Vi visste när vi lämnade att det förmodligen skulle bli tufft. Sträckan kallas nämligen the dangerous middle. Vindarna är inte så stabila här och man kan inte räkna med de härliga passad vindarna utan de starka vindarna från Nya Zealand letar sig upp hit och det kan blåsa på rejält.

Första dygnet var hemskt med höga vågor och några squalls. Vi var båda sjösjuka. Ola har inte varit sjösjuk sedan Biscaya. Sedan fick vi 7 dygn där emellan som var helt ok vädermässigt. Men jag var små sjösjuk hela tiden och lite nere på grund av det, allt var bara jobbigt och jag tyckte inte alls seglingen var rolig.
Det näst sista dygnet dog vinden och vi låg och drev hela natten. Men sedan kom vinden och den var stark. Vinden kom från syd, syd-väst. Vi fick den rak in i sidan så det blev en hemsk sista natt med höga vågor som slog in i sidan av båten och in i sittbrunnen. Vi sov inte en endast minut den natten och var helt slut när vi angjorde kl 9 på morgonen. Vår värsta natt hittills.

Det var väldigt skönt att vara framme och vi har haft det bra enda till natten mellan lördag och söndag. Vi visste att det skulle blåsa upp så alla båtarna förberedde sig för att kunna åka om det blev riktigt illa. Vinden blåste rakt in i viken och vågorna blev riktigt höga. När vinden var som starkast blåste det 38 knop och vi fick in 3 st vågor i sittbrunnen. Det kändes som om man var ute till havs.

Ända sedan söndags har det varit hemskt i ankringen med stora dyningar. Det är aldrig roligt att vara sjösjuk när man ligger för ankar. Det har varit värre än när man är ute till havs för då rör sig båten mjukare med hjälp av seglena. Det har inte blivit mycket sömn. Förrutom en natt när det var fest på Sofie, en katamaran. Då passade jag och Carro på att sova över där i en stor härlig säng. Vi behövde få sova ikapp och det var så härligt. Första natten på 2 år då jag inte behövt fajtats i fotändan :) .

Här finns det ingen dinghy brygga utan man får lyfta upp dinghy varje gång man går i land och nu när vinden och vågorna legat på så har det inte varit möjligt att lyfta upp dinghyn. Utan vi har lagt våra kläder i drybags och simmat iland. På båten ville man inte vara. När vågorna inte varit allt för stora har vi tagit dinghyn in och hoppat i och simmat den sista biten till kajen. Sedan har man kunnat slänga iland väskorna. En morgon när vi gjorde detta stod det 15 turister på kajen och hejade på, filmade och fotade. När vi sedan kom helskinnade iland ville de fota oss, kändes mycket märkligt.

Men vi har haft det jätte bra här också. Iland är det toppen, det är bara ankringen som är hemsk. Alla är jätte trevliga och hjälpsamma. Det finns en yatch club som vi hängt mycket på, haft potlock, spelat kort osv. Det har blivit en väldigt bra sammanhållning mellan seglarna eftersom vi har umgåtts hela dagarna på yatch clubben.Varje morgon har vi på VHF organiserat samåkning in till land och sedan varit iland till sängdags. Totalt har vi varit 4 svenska båtar av 7 st i ankringen. :)

Vi hyrde bil en dag och åkte runt ön och utforskade alla grottor, saltvattens pooler och laviner. Det är en riktigt häftig ö och  det har varit roligt att få se lite annat än vita sandstränder och palmer. Snorklingen har också varit kanon med sjukt klart vatten, minst 50 m sikt.

ÅÅ höll nästan på att glömma valarna. Det var nog höjdpunkten. De simmade bara 20 m från båten och när man dök ner 3-5 meter kunde man höra dem sjunga. Riktigt häftigt! På Tonga hoppas vi få snorkla med dem.

Nu är det dags att segla vidare mot Vavau i Tonga.

Tyvärr är internet för långsamt för bilder.

 

Bora Bora


Vet inte var jag ska börja, vi har gjort så mycket roligt här på Bora Bora. Det har varit fullt upp från dag ett.
Dagen innan midsommar åkte vi runt och letade efter en strand att tillbringa midsommar på. Även här är alla stränder privatägda. Vi hittade en perfekt liten motu ( liten Ö) att vara på  men den var privatägd och vi blev bortkörda när vi gick iland. Tillslut åkte Orkestern till ett resort och fråga om dom kände till någon strand vi skulle kunna vara på. Där träffade de Brunos dotters man och vår midsommar var räddad!

Andra halvan av dagen spenderade vi med att förbereda våra dräkter som bestod av kokosnöts bikinis och hula hula kjolar av palmblad. Jag och Carro fick smyga oss iland på en tomt för att sno palmblad till våra kjolar.

Midsommar kunde inte blivit bättre.Vi tillbringade hela dagen på Brunos tomt. Han hade picknickbord och en flaggstång, som var perfekt som midsommarstång. Vi hade tyvärr inga blommor till kransar så vi fick ha kokosnötter som blomsterringar, vilket egentligen passar bättre :)
Med fullmåne, sill,snaps, sång, dans,brasa,gitarrspelande och födelsedags firande blev det en oförglömlig midsommar. Inte att glömma att Bruno spelade och sjöng Bora Bora´s egna sång för oss.
Bruno från Suvarov fyllde 7 på midsommarafton och Carro fyllde 25 på midsommardagen, mycket tårta blev det.

Carros 25 års dag firade vi med att gå ut och äta på Bloody Mary´s,en känd restaurang.    självklart drack vi bloody mary!


Bloody Mary´s
Restaurangen låg lite avsides så vi tog Orkestern dit bara över kvällen. Det var en magisk tur tillbaka när fullmånen var uppe. Vattnet var spegelblankt och med fullmånen uppe kunde vi se korallerna under båten mitt på natten. Då är vattnet klart!


Ett härligt morgon dopp.
Dagen efter all firande så finns det inget bättre botemedel mot trötthet och bakfylla än att bada.

Varje morgon så samlades vi i vattnet för ett morgon dopp.Så fort någon hoppa i kom de andra båtarna efter och dagens aktivitet planerades tillsammans.
Vi gjorde bl.a en snorklings utflykt till en korallträdgård. På vägen dit med båten passade vi på att leka lite med surfing brädan. Kid har en stor och snabb dinghy så det var lätt att åka efter med brädan.


Nu har även jag dykcert! Ola har haft dykcert sedan han var 18.
Jag har gjort totalt 6 dyk här på Bora Bora. Mina 2 sista dyk var Ola med och vi fick se många och stora Manta rockor, de största var 3 meter mellan vingspetsarna. Vi har även sett lemmon sharks och massa black tip reef sharks. Riktigt häftigt.


Ingen vila här. Dagen efter certet var klart tog vi en tur upp för berget på Bora Bora. En väldigt brant klättring och bitvis väldigt läskig. På vissa ställen var vi tvungna att ta hjälp av rep för att ta sig upp.

Nu är det dags för oss att segla vidare. Vi kommer sakna Franska Polynesien och alla trevliga människor. Vi har aldrig tidigare känt oss så välkomna och fått möjligheten att umgås med de lokala.
Vi siktar på Niue men det kan hända att vi gör ett stop på vägen. Det är 1000 Nm till Niue och vi är inte jätte sugna på en lång segling så vi kanske gör ett stop någonstans. Vi ser däremot framemot att fiska igen.

Moorea-Huahine


Första dagen på Moorea stötte vi ihop med våra gamla vänner från Rancho Relaxo. Vi trodde inte vi skulle ses igen när vi skildes åt i Västindien. I höstas seglade de på ett rev så dom blev kvar här i franska polynesien över orkansäsongen. Nu har dom en ny båt,Suvarov, och äventyret fortsätter.
Vi har umgåtts mycket och lekt med deras underbara barn. Stranden vid ankringen har varit perfekt med picknickbord, dusch och palmer med drick kokosnötter, det blev många goa rom drinkar.

En dag fick vi för oss att ta en tur upp för kammen på berget vid ankringen. Det var kanon fin utsikt där uppe men jag med min höjdskräck vågade inte ta mig till toppen. Det var en alldeles för smal stig för att gå på när det var stup rakt ner på båda sidor. Utan Ola och Gee fick fortsätta ensamma.

Kl 11 varje dag matade dom hajar och rockor lite längre bort vid ett resort. Vid tog oss dit 2 gånger för det var så häftigt. Det är inte varje dag en rocka vill kela :) . Vi hade med oss en burk tonfisk som vi matade rockorna med. Hajarna cirkulerade så snällt kring oss. De höll sig på avstånd som tur var.

Vi var 4 båtar som seglade vidare tillsammans till Huahine, 3 svenska och Suvarov som är från Österrike.
Precis som alla andra öar här i Franska polynesien var Huahine också väldigt fin. När man tänker tillbaka på Huahine så gjorde vi egentligen inte så mycket utan mest bara umgicks.
Höjdpunkten på Huahine var skattjakten vi hade med barnen en dag. Alla rotade fram de mest pirataktiga de hade på båtarna och Carro ritade en skattkarta and off we went sjungandes på piratvis,arrrrr!!

Vi hade hört att lokalbefolkningen här skulle vara fientliga mot turister. Men så upplevde verkligen inte vi det. Vi träffade en så trevlig familj. Alla stränder var tydligen privatägda och vi höll till på deras strand. Men vi var så välkomna, de kom med drick kokosnötter,  frukt och brödfrukt. Som tack fick de rom av oss.

På väg tillbaka från en snorklings tur fick Ola syn på en bläckfisk. Men tyvärr hade vi inte harpunet med oss. Vi ville inte gå miste om chansen att smaska på friterade bläckfisk så Ola stannade kvar och passa på den medan jag simmade fort tillbaka till båten och hämtade harpun och machete.
Det var en rejäl match mellan Ola och bläckfisken. Det tog hela 20 minuter att få den ur sin lilla håla och vid 2 tillfällen sprutade den bläck så vi det blev svart runt oss. Väl ute tog vi iland den och slog den mot en sten för att få den mör. Sedan tryck kokade vi den, tyvärr lite för länge, sedan friterades den. En lång process för så lite mat :) .

Vi hade gärna stannat längre men vi ville hinna ta oss till Bora Bora till midsommar och behövde göra ett kort stop på Raitea innan för att fylla på förråden och få lite saker gjorde. Bora Bora är ju inte direkt känt för att vara billigt!

Tuamotus


Raroia

Det tog oss fyra dygn att ta oss till Raroia. Hur gick det med 4 personer undrar nog många :) . Jo det gick bra men det är trångt. Det är stor skillnad att vara 3 och 4. Med 4 så finns det ingen ledig plats någonstans. På dagen är alla i sittbrunnen och det finns ingen plats att ligga utan alla måste sitta så fint och på natten är man 3 st som ska sova vilket innebär att en ligger på durken. Men vi hade det så mysigt och trevligt ihop.  Alla fick den sömn dom behövde på natten så man var pigg och umgicks mycket på dagen. Det enda som var jobbigt var värmen. Vi hade det så varmt. Tyvärr seglade vi slör vilket innebär att man inte får in någon vind i båten och med 3 st sovande samtidigt så blev det riktigt varmt.

Vi hade hört några skräckhistorier på Fatu Hiva om passagen in till Atollerna. Så vi var ganska nervösa när vi närmade oss Raroia. Enligt vår tidvattenstabell skulle det vara lågvatten och slack vatten kl 07:00 på morgonen. Men när vi kom nära passet så var det stående vågor och det ville vi inte åka rakt igenom så vi åkt ut igen och drejade bi i 6 h och väntade på nästa slack vatten. Även vid lunch var det stående vågor men dom hade blivit lite mindre. Med pappa uppe i riggen, mamma på fördäck, jag vid GPS´n och Ola vid rodret la vi i högsta växeln och så körde vi in genom passet bredvid de stående vågorna. Det gick fint trots några knop emot oss. Det var en stor lättnad att vara inne och vi puttrade glada långsamt bort mot byn.

Bara någon timme efter att vi ankrat hörde vi att någon ropade på den röda båten. Det var en familj som bodde på stranden precis bakom vår båt. Dom bjöd in oss på grillning. Det blev sashimi (rå yellowfin tuna) med oystersås och grillad fiskhuvud. Dom blev helt förfärade när vi sa att vi alltid slängde bort fiskhuvudena. Det är den godaste biten på hela fisken. Vi kan hålla med om det var gott men det kändes lite konstigt att sitta och gräva i fiskhuvudets kind.
Tatiana hade en egen pärlfarm så vi passade på att köpa oss var sin svart pärla från henne.
Dagen efter puttrade vi bort till Kon-tiki ön och låg där vi en natt. Kon-tiki ön var inte så fin. Det var inte samma ö som den nya kon-tiki filmen utspelade sig på. Så vi puttrade vidare och hittade en riktig paradis ö som vi hade alldeles för oss själva. Här hade vi det riktigt bra. Byggde oss en liten koja/solskydd och grillade på stranden.
Det enda som var negativt med Raroia var all haj. Det var haj överallt. Vi försökte snorkla på utsidan revet men man hann inte vara i mer än någon minut så kom det en haj och cirkulerade runt oss och var nyfiken. Tidigare har vi aldrig varit rädda för hajar för dom brukar vara rädda för oss och simma iväg. Men inte här. Man såg flera hajar varje dag bara av att vara på stranden, dom simmade alltid upp nära strandkanten. Det var alltid någon som var haj vakt när det var dags att bada.

Efter Raroia seglade vi vidare till ytterliggare en atoll innan vi tog oss till Papeete på Tahiti där vi befinner oss nu. Vi har lyxat till det med att ligga i marina mitt i Papeete. Härligt att ha rinnande sötvatten och gångavstånd till färska baguetter på morgonen. Bredvid oss ligger Orkestern. Det var ett roligt återseende och det verkar som om vi kommer segla ihop igen i franska polynesien. Det blir midsommar på Bora Bora ihop och så får vi se efter det.

I Franska polynesien är det vanligt att man väljer att uppfostra sina söner till tjejer.  Vi har sett många killar som går runt i klänning och långt hår. Men tydligen är dom flesta heterosexuella. Det har varit extremt många här i papeete.:)

Här på Tahiti har vi surfat,hyrt bil,ätit god mat,gått på marknader och shoppat.  Nu är vi redo att segla vidare till Moorea.

Nu har vi äntligen kunnat ladda upp lite bilder så det finns ett album för Marquesas och Tuamotus.