Dal Bhat power 24 hour!

Efter 17 dagar i Kathmandu fick vi lite panik och bestämde oss för att ta oss till Pokhara och bli friska där istället.
Det var en lång bussresa, 8 h för att ta oss 20 mil och vi hoppade fram, så var helt slut när vi var framme. Det första vi la märke till i taxin när vi väl var framme var att här fanns det trotoarer, tjoho. Nu behövde vi inte längre trängas med bilar och motorcyklar på vägen, vilket också resulterar i mindre tuttande. Pokhara är en fin stad vi en sjö och mycket lugnare än Kathmandu. Här kan man höra fåglarna kvittra!

                            IMG_5245

IMG_5229 IMG_5112
IMG_5136 IMG_5143

Det tog oss en vecka i Pokhara innan vi kände oss tillräckligt friska för att börja vår efterlängtade trekking.
Under den tiden hann vi gå en kort silversmeds kurs och vi gjorde var sin ring. Vi träffade på en lokalbonde som bjöd med oss till sin gård och där fick vi träffa hans väldigt pratglada dotter. Hon är nog den smartaste 11-åringen vi någonsin träffat. Pratade om världen, om Nelson Mandela och om hur Nepal är uppbyggt på flytande engelska.

IMG_5177 IMG_5195

För att testa oss själva lite och se om vi var redo att börja trekka gjorde vi en miniutflykt upp ett berg för att få utsikt över Pokhara med bergen i bakgrunden. Det gick hyfsat, kanske inte så snabbt men vi blev inte sjuka nästa dag av ansträngningen så det var ett gott tecken.

IMG_5295  IMG_5324
2 dagar senare hade vi packat vår väskor med underställ, mössor, dunjackor och trekkingskor- Äntligen dags! Vi var så glada och förväntningsfulla.

IMG_5360  IMG_5370
På vägi taxin! De bergen ska vi till!

På vår första dag hade vi jätte klart väder och vi hade fin utsikt i vår 1 h taxitur upp till Annapurna området. Väl framme i Birtanti fick vi veta att det gick en jeep upp till byn Tikhedunga och att det skulle ta en 1h med jeep men 3h att gå. Vi gillar inte att gå längst med en dammig och trafikerad väg så vi bestämde oss för att hoppa in i jeepen och fuska oss fram den första biten.
De senaste åren har de börjat bygga vägar upp till byarna i bergen, vilket vi trekkers tycker är tråkigt för man vill gå i naturen. Men byborna tycker nog det är skönt  att inte behöva gå en dag för att ta sig till närmsta väg. Men det finns fortfarande många byar som man endast kan nå till fots.

Vi fick en riktigt tuff start med 3800 trappor att ta oss upp för, med tung packning gick det riktigt långsamt. Jag bar på 13 kg och Ola på ca 17 kg. Gick 15 min och vilade 2,5 min och passade på att njuta av utsikten. Efter 1,5h av bara trappor var vi framme i vår första by Ulleri. Vi hann inte ta oss längre första dagen och vi tänkte det är nog bra att inte ta ut oss helt första dagen.
Vi hittade ett mysigt teahouse och vi blev riktigt förvånade när det visade sig att de hade varmvattens dusch. Vi hade nämligen väntat oss att knappt duscha på trekken och hade med oss en massa våtservetter och torrschampo:). Men det var en glad överraskning att alla teahouse kunde erbjuda varmvattens dusch mot en liten peng.

IMG_5383 IMG_5393

Efter Tikehedunga fanns det inte längre några vägar så allt som fanns uppe i byarna hade transporteras dit av porters (bärare) eller av hästar. Nepalier är små och väldigt starka. Det är helt otroligt vad mycket dom bär och allt med huvudet och nacken. Även gummorna bär väldigt tungt och långt( flera dagar).

    IMG_6137

IMG_6036 IMG_6047
Porters som bär väskor åt turisterna.Annars bär de i traditionella vävda korgar.
IMG_6182 IMG_6141

Man kan välja att ha en guide eller porter med sig som bär din packning. Men vi ville göra det själva. Guide visste vi att vi inte behövde då vi hade hört att det var lätt att hitta. Men det var förvånansvärt många som valde att anställa en porter. Dessa stackars porters fick bära så himla mycket. Det finns en lag som säger att de inte får bära mer än 20 kg men det var det nog ingen som brydde sig om. 65kr om dagen tjänade de. Ofta bar en porter för 2 personer. Man hade ansvar för att sin portern hade bra skor och kläder men 50% av alla porters hade bara sandaler på sig och med dom skulle de gå i snö. Man fick ont i hjärtat och blev arg på folk som lät sin porter bära så tungt och gå i så dåliga skor. Det hade inte kostat dom mer än 200 kr att köpa ett par hyggliga skor till sin porter.
Om man bär sin egen packning så tar man inte med sig mer än man behöver men om någon annan ska bära det så blir då lätt mer saker. De stora grupperna med chineser och koreaner var värst berättade en guide för oss. För de ville inte äta maten som serverades på teahousen utan hade med sig en egen kock med egen utrustning och mat. Så deras porters fick bära på allt detta. Det förklarade för oss varför det var var ofta lika många porters som trekkers när en stor grupp kom.
Det är egentligen bra att ha en porter för man ger dom jobbmöjligheter men det känns som så många utnyttjar dom och inte bryr sig om deras villkor.

Dagarna började runt 05:45. Vi åt frukost, gröt och ägg, sedan packade vi ihop vår väska och försökte vara iväg senaste kl 07:00. Anledningen till att vi ville komma iväg tidigt var att man fick ett lite försprång och fick då stigen för sig själv ett tag och vädret var alltid bättre på förmiddagen. Vid 11 tiden varje dag drog molnen in och senare på eftermiddag vid 15 tiden började det regna alt. snöa om man var så pass högt upp. Man ville helst vara framme vid 14 tiden. Det fanns teahouses/restauranger längst med hela leden och det var oftast inte längre än 1,5-2h till nästa möjliga mat stop. Här i Nepal äter de samma sak till lunch och middag varje dag ,hela sitt liv. Ris med curry och  linssoppa = Dal bhat, Dal Bhat power 24 hour! Som tur är gillar vi denna rätt:). Men det finns andra västerländska rätter att få tag på också som tur är. Men det som ingår med Dal Bhat är påfyllning tills man är mätt. Och nu när vi har trekkat har vi varit väldigt hungriga så allt som oftast har vi valt Dal bhat, mest mat för pengarna. Uppe i bergen har maten varit väldigt dyr i nepalesiska mått räknat. Ju högre vi gick ju dyrare, vilket inte är konstigt med tanke på att någon har burit den i flera dagar.

IMG_5524 IMG_5778
Dal bhat och lunch paus!

Andra och tredje dagen hade vi otur med vädret. Tredje dagen skulle vi ta oss upp till en jätte fin utkiks plats men det var jätte tjock dimma så vi såg ingenting. Tyvärr höll dimman i sig hela dagen och det blev inte mycket till utsikt, vilket var synd för det skulle varit väldigt fint där. Mellan Ghorepani och Tadapani var det som om vi gick i en trollskog, dimman gjorde sitt. Det var skönt att ta en lunch paus och sätta sig nära kamin, för det var så kallt.
IMG_5491

IMG_5470 IMG_5476

Vår fjärde dag vaknade vi till en jätte fin utsikt och hela dagen var hyfsat klar. Vi gick i väldigt  varierad terräng och det var bara upp eller ner som gällde. Och mot slutet av dagen började jag känna verk i mitt vänstra knä. Vi insåg att vi hade tagit med oss för mycket packning och bestämde oss för att lämna det vi inte använt dessa första 4 dagarna på nästa tea house. Det blev säkert 5 kg som vi lämnade kvar. Ola fick nog bära nästan lika mycket som innan och det blev egentligen jag som blev mest avlastad. Vi ville inte att mitt knä skulle bli värre så vi inte kunde ta oss upp eller rättare sagt ta sig ner, för det är när man går ner det är jobbigast.

IMG_5543 IMG_5587
Frukost i Tadapani
IMG_5591 IMG_5608
Väl framme på fjärde dagen var vi lite besvikna när det hunnit bli var väldigt disigt och molnigt igen för vi hade hört att det även här skulle vara jättefin utsikt. Fram mot sen  eftermiddag började det att regna och regn brukar innebära att himlen blir klar igen. Vi stod alla förväntansfulla och tittade bort mot var bergen låg. Sakta började ett berg visa sig och sedan ännu ett berg ännu högre än det innan. Helt plötsligt var det jätte klart och alla var jätte glada att äntligen få se de höga snöklädda bergen vi hade hört så mycket om.

IMG_5640 IMG_5663

Oj vilken känsla att veta att det är dit bort ska vi. Runt de bergen ska vi ta oss, ända till de snöklädda bergen. Kändes väldigt långt borta!

Dag 5 var kanon. Fint väder och fin terräng med bra balans med upp, ner och platt. Hittills hade vi inte gått på platt mark något så det var väldigt skönt för mina knän. Jag hade även lättare packning så det var en behaglig vandring och vi lyckades ta oss mycket längre än vi tänkt från början. Denna dag gick vi i 8 h och kom fram till Himalaya hotell precis innan regnet började ösa ner.

IMG_5699 IMG_5703
IMG_5710 IMG_5673
Himalayan hotell

Här fick vi en mysig kväll tillsammans med ett härligt gäng. Alla var väldigt förväntansfulla, för nästkommande dag skulle vi ta oss till MBC, Machapuchre base camp. Sista stoppet innan ABC, Annapurna base camp och vårt slutmål.
Det blev långsamt kallare och kallare ju högre vi gick. I och med att vi gick upp på ena sidan ett berg och sedan ner på andra så blev det mycket av och på med kläderna.
Redan från dag ett sov i vår sovsäck men det var inte förrän vi kom till Himalayan som det var så kallt som om man sov med tjock mössa och underställ.

Uppe tidigt som vanligt och med en klar och fin morgon satte vi av mot MBC. Det var en 800m bestigning vi skulle göra. Himalaya låg på 2900m och vi skulle ta oss till 3700m. Det är nu det är som vanligast att höjdsjukan visar sig, vanligast i form av huvudvärk.
Ungefär halvvägs upp till MBC låg det snö på marken. Första gången på 3 år som vi sett snö:),roligt!
Snön gjorde att det gick lite långsammare men vi bara njöt av utsikten. Men kallt var det! Som varje dag hade molnen dragit fram och idag innan vi hunnit komma fram så vi pulsade oss fram det sista utan att se så långt fram. Och vi var väldigt glada när vi kom fram och fick i oss vår femtielfte Dal bhat. Här uppe var det riktigt kallt så nu blev det att ta med sig sovsäcken in till allrummet och krypa ner och mysa med en kopp te.
Det jobbiga med kylan här är att man aldrig kommer ifrån den. Hemma så bara man går in i ett mysigt och varmt hus men inte här. Ingen värme inne i husen!
På de 3 första teahousen eldade de i kaminer men här uppe fick de inte hugga ved så man fick helt enkelt vänja sig vid kylan. Vi fick veta at i Nepal är det otrevligt och visar att man är ett ”dåligt” hus om man stänger dörren. Så även om de har en värmande kamin är det kallt i rummet för dom stänger inte dörren. Men vi trekkers brukar springa upp så fort en nepales glömmer att stänga dörren bakom sig.
Något annat som är lustiga är att det har funnits tillgång till internet på hela trekkingleden, ändå upp till 3700 m höjd, men värme i husen är inte lika viktigt att lösa! Internet är t.om med bättre där uppe än nere i Pokhara. Folk skypade och jag såg en lokal tjej titta på en serie på sin mobil via youtube. Vi hade inte förväntat oss detta så vi hade inte tagit med oss vår Ipad, vilket var härligt.

IMG_5750 IMG_5753
IMG_5776 IMG_5781

Med moln kommer regn och sedan klar himmel. En jätte fin stjärnklar kväll dagen innan vi skulle ta oss den sista biten till Annapurna base camp.

IMG_5794 IMG_5796

Vi ville se soluppgången på ABC så vi gick upp kl 04:30 och började traska i snön med våra pannlampor. Riktigt mysigt att se solen sakta visa sig på bergen medan vi sakta tog oss fram. Det var bara 1,5h till ABC så vi gjorde bara en dagsutflykt dit och tog oss ner samma dag så vi behövde inte bära runt på våra stora väskor. Oj va skönt det var. Det var bara 2 grader varmt på MBC förmodligen ännu kallare på ABC som låg 430 m högre upp.
ABC låg på 4130m höjd. Det är det högsta vi varit på hittills.

IMG_5807 IMG_5825
Solen påväg upp!                                     Snart framme.
IMG_5824 IMG_5953 IMG_5997
Kallt innan solen gått upp
IMG_5832 IMG_5855
IMG_5991 IMG_5906

V
ilken dag! Vi hade sådan tur med vädret och det var nästan inga människor där uppe just denna dag. Vi åt en efterlängtad och god frukost när vi kom upp och sedan bara vi strosade runt, satt och njöt av utsikten och av solen som värmde.

Efter några timmar på denna höjd började jag känna av en lätt huvudvärk men det är svårt att veta om det beror på höjdsjukan eller på solen, vätskebrist osv. Men frånsett det så gick det väldigt bra för oss. Vi kände inte av att luften var tunnare, vilket förvånande oss.
IMG_5973 IMG_5966
IMG_5877 IMG_5886

Vi hade bestämt oss för att stanna ytterligare en natt på MBC för att kunna stanna lite längre uppe på ABC. Men det blev en väldigt lång och seg eftermiddag i våra sovsäckar med våra böcker så vi var väldigt glada när vi fick trampa på nästa dag igen. Det finns inte så mycket att göra uppe i bergen när man kommer fram efter sin dags trek. Så man lägger sig väldigt tidigt. Vi tyckte att sailers midnight vid 21/22 tiden var tidigt men här har vi lagt oss senast kl 20:00.

Efter att varit i kylan konstant 24h om dygnet i 4 dagar ville vi ta oss till värmen fort så vi bestämde oss att gå så långt vi bara orkade dagen efter. Vi hade dessutom redan gått denna väg och nu ville vi ner till värmen där det var tillräckligt varmt för att kunna ta av sig kläderna och ta sig en dusch.
Vi la märke till att alla vi mötte när vi tagit oss en bit ner luktade gott:). Vi mötte även väldigt mycket fler människor på vägen ner än vi gjort innan. Stora grupper med 20 personer i varje grupp. Vi var väldigt glada att vi hade varit på ABC dagen innan. Inte lika roligt när man måste knö med folk. Tror att högsäsongen börjar nu i mitten april. Det var t.om svårt att hitta boende på vägen ner vilket vi inte upplevt bara några dagar tidigare.
Vår första natt på nedklättringen bodde vi på det mysigaste teahouset på hela vägen, i low Sinuwa. Väldigt fin utsikt och på kvällen hade de ett framträdande med dans och sång.

IMG_6086 IMG_6094

IMG_6111 IMG_6116

Andra dagen stannade vi i Jhine, en by med en hot spring. Va vi hade längtat efter detta hot spring. Men oj så jobbigt det var att gå ur det varma vattnet och byta om ute i det kalla. Vi värmde oss med en varm choklad med rom när vi var tillbaka på vårt teahouse.

Ja då var det bara en dag kvar. Sista biten på 3 h. Ola vaknade och kände sig lite konstig i magen igen. Hade amoeba på Bali för mindre än 2 månader sedan. Vi gick på och Ola kände sig svagare och svagare hela tiden. Som tur var hann vi fram till Landruk innan han blev för svag. Här hade de bara 4 månader sedan blivit färdig med en väg så vi kunde ta jeep härifrån. Väldigt tur för Ola kunde inte ta sig längre nu.
Det blev ingen rolig tur för Ola, 3 h i en skumpig jeep.
Vi gick till läkaren samma kväll och det visade sig att han hade fått bakterie infektion av maten och nu dagen efter mår han bättre. Tack vare att han började med antibiotikan så fort. Där hade vi tur att han fick detta allra sista dagen. Men lite surt för honom att sättas på en tråkig diet med ris och yoghurt när vi har längtat efter lite annan mat.

Sammanfattningsvis har vi haft en fantastisk resa uppe i Himalaya och vi har mött så himla snälla och trevliga människor. Både andra trekkers och de lokala. De är väldigt vackra och fina människor, Nepaleserna.

Vi hade tänkt att vi skulle göra Everest Base camp efteråt men i och med mitt knä så får vi avvakta och se.Och om det är så mycket folk som det var när vi började ta oss ner blir hela upplevelsen inte densamma.
Vi tar det lugnt en vecka och ser hur mitt knä känns då. Om det inte är bra om en vecka så kanske vi kommer hem redan om 14 dagar! :) Skrämmande men väldigt roligt.

Team sportia