Vad händer nu?

För 4 år sedan var jag i Australien och backpackade och Ola var här för 8 år sedan. Aldrig kunde vi tro då att vi skulle segla hit i en 27 fots båt helt själva. Då tyckte jag det var en dröm gå i uppfyllelse att få åka ut och segla i Whitsundays med en charter båt med 24 andra backpackers. Men nu är vi här 2 år och 4 månader och ca 17 000 Nm senare. Allt är möjligt!

Frågan är vad är vår plan nu?

Det har varit 8 intensiva månader sedan vi lämna Panama city i februari. Vi har seglat totalt 10 000Nm, viket innebär att vi har varit till sjös ca 1/3 av tiden. Man kan säga att vi är lite seglings trötta.

De senaste seglingarna har inte varit roliga alls. Haft ganska mycket halvvind,t.o.m kryss och stark vind.Sjön har varit krab och jobbig och vi har inte alls tyckt att det varit roligt att segla.
Jag har varit sjösjuk mycket, t.o.m Ola har varit sjösjuk. Han har bara varit det 3 gånger på hela vår resa. Vi brukar kalla Ninita för kistan när vi är ute och seglar och har tråkiga väderförhållanden. När vågorna kommer in från sidan så skvätter det in i sittbrunnen. Detta gör att man mest håller till nere i båten och bara går upp och kikar  på horisonten var 20 min. Man ligger, ligger och ligger i flera dygn. Jag som är sjösjuk tittar mest bara upp i taket och lyssnar på musik. Ola kan roa sig med film. Men det blir fruktansvärt långtråkigt efter ett tag. Man drar sig för att gå på Mr bucket för risken att få en våg över sig är stor. Vi har bara varit allmänt nere när vi seglat och känt att nu är det nog bra. Vi vill inte segla längre nu. Vi brukar känna så här efter de flesta seglingarna men när man varit iland ett tag så är allt glömt. Problemet nu har varit att tempot varit för högt så vi har aldrig riktigt hunnit bli peppade inför nästa segling.

Att segla jorden runt är inget alternativ för oss nu med piraterna i Somalia. Vi känner inte alls för att segla runt Syd-Afrika och krossa Atlanten 2 gånger till. Så vi ska sälja båten här i Australien och flyga hem. Men vi har ingen brådska hem och ska ta tid på oss att utforska Australien. Alla båtar som vi har seglat med ska sälja sina båtar här. Det verkar vara en bra marknad.

Det ovan skrev jag precis när vi kommit till Brisbane och nu en vecka senare har vi redan fått annat perspektiv på segling. Nej, vi vill fortfarande inte segla jorden runt. Igår hade vi avskeds middag för Simon på Warskavi som ska flyga hem. Självklart pratade vi minnen och om hur det är att segla. Helt plötsligt gick man från lyckan av att inte behöva segla mer till sorg när man insåg att vi kanske aldrig  kommer göra en lång översegling igen och få uppleva den känslan man får när man kliver iland efter så många dagar till havs. Det är något speciellt att vara ute till havs i 25 dagar och inte se något annat än hav. Och det finns många stunder som är härliga. Även om man ofta undrar vad man håller på med när man sitter där ute och har 20 dagar kvar. Allt de jobbiga blir värt det när man kommer fram till alla dessa fantastiska ställen.

Vi både älskar och hatar att segla. Vi brukar säga att segla är himmel eller helvete. Antingen har man perfekta väderförhållanden och man verkligen njuter. Fångar fisk och äter gott. Läser, tittar på film och spelar spel. Tittar på solnedgången på kvällen och njuter av en stjärnklar himmel på natten. Ja, det kan vara precis så romantiskt som segla låter. Men halva tiden är det motsatt och det är rena helvetet. Stora vågor, allt kastas omkring, man blir salt och blöt. Man är sjösjuk och bara ligger hela tiden. Äter pasta till lunch och middag i flera dagar. Blir deppig och tycker att allt är pest.

Vi vet att vi i framtiden kommer bli sugna att göra detta igen. När och hur har vi ingen aning om. Kanske köpa en båt i medelhavet eller göra Stilla havet igen?
Nu låter det som om vi ska avsluta vår resa. Men vår plan just nu är att komma hem till  Sverige till sommaren. Vi har hela 7 månader kvar. :)

Team sportia