10 sista dagarna i Nepal

När vi hade kommit tillbaka från vår trekkingtur upp till Annapurna basecamp gav vi oss av på en 2 dagars raftingtur. Första dagen var riktigt rolig med mycket action men andra dagen var tyvärr ganska tråkig när det mest bara var att långsamt driva med. Dom har börjat bygga många dammar runtomkring i Nepal så raftingen har blivit sämre. Förr kunde man rafta 5 dagar i en riktigt bra flod men nu är partierna med riktig rafting bara någon dag.

IMG_6257 DCIM100GOPRO
DCIM100GOPRO DCIM100GOPRO

När vi kom tillbaka från raftingen tog vi beslutet att vi inte skulle göra Everest base camp, främst för att vi hade hört att det skulle vara väldigt mycket folk nu när det var högsäsong. Vi började genast titta på biljetter hem, hade velat komma hem inom några dagar. Biljetterna var billigast om vi flög om en månad men så länge ville vi inte vänta så det blev en kompromiss och slutade med 10 dagars väntan. Vi hade redan gjort det vi ville göra i Nepal och visste inte riktigt vad vi skulle göra med vår tid.
Efter några dagar i Pokhara blev vi rastlösa och bestämde oss för att ta en 2 dagars trek upp till en by nära Pokhara.  Vi hoppade på lokalbussen och den tog 1,5h.  Denna biten fanns det ingen asfalterad väg alls utan mer en stenväg och det var skumpigt.  Vägen var så small så när vi fick möte av en annan buss var jag rädd att vi skulle bli putta över kanten. Det var med bara några cm marginal som bussarna passerade varandra och en av bussarnas backspegel gick av vid ett tillfälle.
Vi hamnade bredvid en gammal lärare från en av byarna och han pratade glatt med oss om allt möjligt. Man brukar bara begripa hälften och sedan nickar man bara och ler:). När läraren gått av kom en ung kille och satte sig bredvid och han börja också prata. Det verkade inte som om det var så många turister som tog denna vägen. För även på vår hike upp under dagen mötte vi många som var nyfikna på oss. 2 pojkar kom springandes och mötte oss och frågade vart vi skulle och visade oss åt rätt håll. Det blev en tuff dag med en ca 1300m bestigning.

IMG_6334 IMG_6326
IMG_6324 IMG_6392

Nästa morgon gick vi upp de sista 500 m till toppen på Panchase berget och där hade vi en 360 graders utsikt runtom. Sedan hade vi en nedstigning på 1800 m att göra på en dag. Jag började ganska fort känna i mina knän igen när vi gick nerför.  Så vi var glada över vårt beslut att inte göra Everest.

Näst sista dagen i Pokhara paraglidade vi. Det var jätte roligt men läskigt att bara springa utför en klippkant. Jag är höjdrädd och fick nog en chock när jag satt där uppe och flög bland fåglarna för jag mådde så illa och det höll i sig flera timmar efteråt:). Ola däremot var hur lugn som helst och hans guide gjorde en massa extrema trix, spiral och volter. Jag hade spytt så sa nej till detta.

DCIM100GOPRO DCIM119GOPRO
DCIM119GOPRO IMG_6245

De 3 sista dagarna spenderade vi  i Kathmandu. Jag berättade tidigare om Khusiman, den unga killen som jobbade på vårt homestay. När vi lämnade för att trekka gav vi honom 1000 rupies vilket bara är 70 kr för oss. När vi sedan kom tillbaka hade han glasögon, han berättade: you give money I buy glasses. Han berätta att han fick 3000 rs i månaden, så våra 1000 var ganska mycket för Khusiman. Det var riktigt sorgligt att säga hejdå till Khusiman.  Hans dröm är att bli guide så vi hoppas nästa gång vi åker till Nepal är han guide och kan guida oss.

Nu är vi hemma i Sverige igen. Mer om hur hemkomsten har känts och hur det har gått för oss får ni veta i vårt sista inlägg.

Team sportia

Dal Bhat power 24 hour!

Efter 17 dagar i Kathmandu fick vi lite panik och bestämde oss för att ta oss till Pokhara och bli friska där istället.
Det var en lång bussresa, 8 h för att ta oss 20 mil och vi hoppade fram, så var helt slut när vi var framme. Det första vi la märke till i taxin när vi väl var framme var att här fanns det trotoarer, tjoho. Nu behövde vi inte längre trängas med bilar och motorcyklar på vägen, vilket också resulterar i mindre tuttande. Pokhara är en fin stad vi en sjö och mycket lugnare än Kathmandu. Här kan man höra fåglarna kvittra!

                            IMG_5245

IMG_5229 IMG_5112
IMG_5136 IMG_5143

Det tog oss en vecka i Pokhara innan vi kände oss tillräckligt friska för att börja vår efterlängtade trekking.
Under den tiden hann vi gå en kort silversmeds kurs och vi gjorde var sin ring. Vi träffade på en lokalbonde som bjöd med oss till sin gård och där fick vi träffa hans väldigt pratglada dotter. Hon är nog den smartaste 11-åringen vi någonsin träffat. Pratade om världen, om Nelson Mandela och om hur Nepal är uppbyggt på flytande engelska.

IMG_5177 IMG_5195

För att testa oss själva lite och se om vi var redo att börja trekka gjorde vi en miniutflykt upp ett berg för att få utsikt över Pokhara med bergen i bakgrunden. Det gick hyfsat, kanske inte så snabbt men vi blev inte sjuka nästa dag av ansträngningen så det var ett gott tecken.

IMG_5295  IMG_5324
2 dagar senare hade vi packat vår väskor med underställ, mössor, dunjackor och trekkingskor- Äntligen dags! Vi var så glada och förväntningsfulla.

IMG_5360  IMG_5370
På vägi taxin! De bergen ska vi till!

På vår första dag hade vi jätte klart väder och vi hade fin utsikt i vår 1 h taxitur upp till Annapurna området. Väl framme i Birtanti fick vi veta att det gick en jeep upp till byn Tikhedunga och att det skulle ta en 1h med jeep men 3h att gå. Vi gillar inte att gå längst med en dammig och trafikerad väg så vi bestämde oss för att hoppa in i jeepen och fuska oss fram den första biten.
De senaste åren har de börjat bygga vägar upp till byarna i bergen, vilket vi trekkers tycker är tråkigt för man vill gå i naturen. Men byborna tycker nog det är skönt  att inte behöva gå en dag för att ta sig till närmsta väg. Men det finns fortfarande många byar som man endast kan nå till fots.

Vi fick en riktigt tuff start med 3800 trappor att ta oss upp för, med tung packning gick det riktigt långsamt. Jag bar på 13 kg och Ola på ca 17 kg. Gick 15 min och vilade 2,5 min och passade på att njuta av utsikten. Efter 1,5h av bara trappor var vi framme i vår första by Ulleri. Vi hann inte ta oss längre första dagen och vi tänkte det är nog bra att inte ta ut oss helt första dagen.
Vi hittade ett mysigt teahouse och vi blev riktigt förvånade när det visade sig att de hade varmvattens dusch. Vi hade nämligen väntat oss att knappt duscha på trekken och hade med oss en massa våtservetter och torrschampo:). Men det var en glad överraskning att alla teahouse kunde erbjuda varmvattens dusch mot en liten peng.

IMG_5383 IMG_5393

Efter Tikehedunga fanns det inte längre några vägar så allt som fanns uppe i byarna hade transporteras dit av porters (bärare) eller av hästar. Nepalier är små och väldigt starka. Det är helt otroligt vad mycket dom bär och allt med huvudet och nacken. Även gummorna bär väldigt tungt och långt( flera dagar).

    IMG_6137

IMG_6036 IMG_6047
Porters som bär väskor åt turisterna.Annars bär de i traditionella vävda korgar.
IMG_6182 IMG_6141

Man kan välja att ha en guide eller porter med sig som bär din packning. Men vi ville göra det själva. Guide visste vi att vi inte behövde då vi hade hört att det var lätt att hitta. Men det var förvånansvärt många som valde att anställa en porter. Dessa stackars porters fick bära så himla mycket. Det finns en lag som säger att de inte får bära mer än 20 kg men det var det nog ingen som brydde sig om. 65kr om dagen tjänade de. Ofta bar en porter för 2 personer. Man hade ansvar för att sin portern hade bra skor och kläder men 50% av alla porters hade bara sandaler på sig och med dom skulle de gå i snö. Man fick ont i hjärtat och blev arg på folk som lät sin porter bära så tungt och gå i så dåliga skor. Det hade inte kostat dom mer än 200 kr att köpa ett par hyggliga skor till sin porter.
Om man bär sin egen packning så tar man inte med sig mer än man behöver men om någon annan ska bära det så blir då lätt mer saker. De stora grupperna med chineser och koreaner var värst berättade en guide för oss. För de ville inte äta maten som serverades på teahousen utan hade med sig en egen kock med egen utrustning och mat. Så deras porters fick bära på allt detta. Det förklarade för oss varför det var var ofta lika många porters som trekkers när en stor grupp kom.
Det är egentligen bra att ha en porter för man ger dom jobbmöjligheter men det känns som så många utnyttjar dom och inte bryr sig om deras villkor.

Dagarna började runt 05:45. Vi åt frukost, gröt och ägg, sedan packade vi ihop vår väska och försökte vara iväg senaste kl 07:00. Anledningen till att vi ville komma iväg tidigt var att man fick ett lite försprång och fick då stigen för sig själv ett tag och vädret var alltid bättre på förmiddagen. Vid 11 tiden varje dag drog molnen in och senare på eftermiddag vid 15 tiden började det regna alt. snöa om man var så pass högt upp. Man ville helst vara framme vid 14 tiden. Det fanns teahouses/restauranger längst med hela leden och det var oftast inte längre än 1,5-2h till nästa möjliga mat stop. Här i Nepal äter de samma sak till lunch och middag varje dag ,hela sitt liv. Ris med curry och  linssoppa = Dal bhat, Dal Bhat power 24 hour! Som tur är gillar vi denna rätt:). Men det finns andra västerländska rätter att få tag på också som tur är. Men det som ingår med Dal Bhat är påfyllning tills man är mätt. Och nu när vi har trekkat har vi varit väldigt hungriga så allt som oftast har vi valt Dal bhat, mest mat för pengarna. Uppe i bergen har maten varit väldigt dyr i nepalesiska mått räknat. Ju högre vi gick ju dyrare, vilket inte är konstigt med tanke på att någon har burit den i flera dagar.

IMG_5524 IMG_5778
Dal bhat och lunch paus!

Andra och tredje dagen hade vi otur med vädret. Tredje dagen skulle vi ta oss upp till en jätte fin utkiks plats men det var jätte tjock dimma så vi såg ingenting. Tyvärr höll dimman i sig hela dagen och det blev inte mycket till utsikt, vilket var synd för det skulle varit väldigt fint där. Mellan Ghorepani och Tadapani var det som om vi gick i en trollskog, dimman gjorde sitt. Det var skönt att ta en lunch paus och sätta sig nära kamin, för det var så kallt.
IMG_5491

IMG_5470 IMG_5476

Vår fjärde dag vaknade vi till en jätte fin utsikt och hela dagen var hyfsat klar. Vi gick i väldigt  varierad terräng och det var bara upp eller ner som gällde. Och mot slutet av dagen började jag känna verk i mitt vänstra knä. Vi insåg att vi hade tagit med oss för mycket packning och bestämde oss för att lämna det vi inte använt dessa första 4 dagarna på nästa tea house. Det blev säkert 5 kg som vi lämnade kvar. Ola fick nog bära nästan lika mycket som innan och det blev egentligen jag som blev mest avlastad. Vi ville inte att mitt knä skulle bli värre så vi inte kunde ta oss upp eller rättare sagt ta sig ner, för det är när man går ner det är jobbigast.

IMG_5543 IMG_5587
Frukost i Tadapani
IMG_5591 IMG_5608
Väl framme på fjärde dagen var vi lite besvikna när det hunnit bli var väldigt disigt och molnigt igen för vi hade hört att det även här skulle vara jättefin utsikt. Fram mot sen  eftermiddag började det att regna och regn brukar innebära att himlen blir klar igen. Vi stod alla förväntansfulla och tittade bort mot var bergen låg. Sakta började ett berg visa sig och sedan ännu ett berg ännu högre än det innan. Helt plötsligt var det jätte klart och alla var jätte glada att äntligen få se de höga snöklädda bergen vi hade hört så mycket om.

IMG_5640 IMG_5663

Oj vilken känsla att veta att det är dit bort ska vi. Runt de bergen ska vi ta oss, ända till de snöklädda bergen. Kändes väldigt långt borta!

Dag 5 var kanon. Fint väder och fin terräng med bra balans med upp, ner och platt. Hittills hade vi inte gått på platt mark något så det var väldigt skönt för mina knän. Jag hade även lättare packning så det var en behaglig vandring och vi lyckades ta oss mycket längre än vi tänkt från början. Denna dag gick vi i 8 h och kom fram till Himalaya hotell precis innan regnet började ösa ner.

IMG_5699 IMG_5703
IMG_5710 IMG_5673
Himalayan hotell

Här fick vi en mysig kväll tillsammans med ett härligt gäng. Alla var väldigt förväntansfulla, för nästkommande dag skulle vi ta oss till MBC, Machapuchre base camp. Sista stoppet innan ABC, Annapurna base camp och vårt slutmål.
Det blev långsamt kallare och kallare ju högre vi gick. I och med att vi gick upp på ena sidan ett berg och sedan ner på andra så blev det mycket av och på med kläderna.
Redan från dag ett sov i vår sovsäck men det var inte förrän vi kom till Himalayan som det var så kallt som om man sov med tjock mössa och underställ.

Uppe tidigt som vanligt och med en klar och fin morgon satte vi av mot MBC. Det var en 800m bestigning vi skulle göra. Himalaya låg på 2900m och vi skulle ta oss till 3700m. Det är nu det är som vanligast att höjdsjukan visar sig, vanligast i form av huvudvärk.
Ungefär halvvägs upp till MBC låg det snö på marken. Första gången på 3 år som vi sett snö:),roligt!
Snön gjorde att det gick lite långsammare men vi bara njöt av utsikten. Men kallt var det! Som varje dag hade molnen dragit fram och idag innan vi hunnit komma fram så vi pulsade oss fram det sista utan att se så långt fram. Och vi var väldigt glada när vi kom fram och fick i oss vår femtielfte Dal bhat. Här uppe var det riktigt kallt så nu blev det att ta med sig sovsäcken in till allrummet och krypa ner och mysa med en kopp te.
Det jobbiga med kylan här är att man aldrig kommer ifrån den. Hemma så bara man går in i ett mysigt och varmt hus men inte här. Ingen värme inne i husen!
På de 3 första teahousen eldade de i kaminer men här uppe fick de inte hugga ved så man fick helt enkelt vänja sig vid kylan. Vi fick veta at i Nepal är det otrevligt och visar att man är ett ”dåligt” hus om man stänger dörren. Så även om de har en värmande kamin är det kallt i rummet för dom stänger inte dörren. Men vi trekkers brukar springa upp så fort en nepales glömmer att stänga dörren bakom sig.
Något annat som är lustiga är att det har funnits tillgång till internet på hela trekkingleden, ändå upp till 3700 m höjd, men värme i husen är inte lika viktigt att lösa! Internet är t.om med bättre där uppe än nere i Pokhara. Folk skypade och jag såg en lokal tjej titta på en serie på sin mobil via youtube. Vi hade inte förväntat oss detta så vi hade inte tagit med oss vår Ipad, vilket var härligt.

IMG_5750 IMG_5753
IMG_5776 IMG_5781

Med moln kommer regn och sedan klar himmel. En jätte fin stjärnklar kväll dagen innan vi skulle ta oss den sista biten till Annapurna base camp.

IMG_5794 IMG_5796

Vi ville se soluppgången på ABC så vi gick upp kl 04:30 och började traska i snön med våra pannlampor. Riktigt mysigt att se solen sakta visa sig på bergen medan vi sakta tog oss fram. Det var bara 1,5h till ABC så vi gjorde bara en dagsutflykt dit och tog oss ner samma dag så vi behövde inte bära runt på våra stora väskor. Oj va skönt det var. Det var bara 2 grader varmt på MBC förmodligen ännu kallare på ABC som låg 430 m högre upp.
ABC låg på 4130m höjd. Det är det högsta vi varit på hittills.

IMG_5807 IMG_5825
Solen påväg upp!                                     Snart framme.
IMG_5824 IMG_5953 IMG_5997
Kallt innan solen gått upp
IMG_5832 IMG_5855
IMG_5991 IMG_5906

V
ilken dag! Vi hade sådan tur med vädret och det var nästan inga människor där uppe just denna dag. Vi åt en efterlängtad och god frukost när vi kom upp och sedan bara vi strosade runt, satt och njöt av utsikten och av solen som värmde.

Efter några timmar på denna höjd började jag känna av en lätt huvudvärk men det är svårt att veta om det beror på höjdsjukan eller på solen, vätskebrist osv. Men frånsett det så gick det väldigt bra för oss. Vi kände inte av att luften var tunnare, vilket förvånande oss.
IMG_5973 IMG_5966
IMG_5877 IMG_5886

Vi hade bestämt oss för att stanna ytterligare en natt på MBC för att kunna stanna lite längre uppe på ABC. Men det blev en väldigt lång och seg eftermiddag i våra sovsäckar med våra böcker så vi var väldigt glada när vi fick trampa på nästa dag igen. Det finns inte så mycket att göra uppe i bergen när man kommer fram efter sin dags trek. Så man lägger sig väldigt tidigt. Vi tyckte att sailers midnight vid 21/22 tiden var tidigt men här har vi lagt oss senast kl 20:00.

Efter att varit i kylan konstant 24h om dygnet i 4 dagar ville vi ta oss till värmen fort så vi bestämde oss att gå så långt vi bara orkade dagen efter. Vi hade dessutom redan gått denna väg och nu ville vi ner till värmen där det var tillräckligt varmt för att kunna ta av sig kläderna och ta sig en dusch.
Vi la märke till att alla vi mötte när vi tagit oss en bit ner luktade gott:). Vi mötte även väldigt mycket fler människor på vägen ner än vi gjort innan. Stora grupper med 20 personer i varje grupp. Vi var väldigt glada att vi hade varit på ABC dagen innan. Inte lika roligt när man måste knö med folk. Tror att högsäsongen börjar nu i mitten april. Det var t.om svårt att hitta boende på vägen ner vilket vi inte upplevt bara några dagar tidigare.
Vår första natt på nedklättringen bodde vi på det mysigaste teahouset på hela vägen, i low Sinuwa. Väldigt fin utsikt och på kvällen hade de ett framträdande med dans och sång.

IMG_6086 IMG_6094

IMG_6111 IMG_6116

Andra dagen stannade vi i Jhine, en by med en hot spring. Va vi hade längtat efter detta hot spring. Men oj så jobbigt det var att gå ur det varma vattnet och byta om ute i det kalla. Vi värmde oss med en varm choklad med rom när vi var tillbaka på vårt teahouse.

Ja då var det bara en dag kvar. Sista biten på 3 h. Ola vaknade och kände sig lite konstig i magen igen. Hade amoeba på Bali för mindre än 2 månader sedan. Vi gick på och Ola kände sig svagare och svagare hela tiden. Som tur var hann vi fram till Landruk innan han blev för svag. Här hade de bara 4 månader sedan blivit färdig med en väg så vi kunde ta jeep härifrån. Väldigt tur för Ola kunde inte ta sig längre nu.
Det blev ingen rolig tur för Ola, 3 h i en skumpig jeep.
Vi gick till läkaren samma kväll och det visade sig att han hade fått bakterie infektion av maten och nu dagen efter mår han bättre. Tack vare att han började med antibiotikan så fort. Där hade vi tur att han fick detta allra sista dagen. Men lite surt för honom att sättas på en tråkig diet med ris och yoghurt när vi har längtat efter lite annan mat.

Sammanfattningsvis har vi haft en fantastisk resa uppe i Himalaya och vi har mött så himla snälla och trevliga människor. Både andra trekkers och de lokala. De är väldigt vackra och fina människor, Nepaleserna.

Vi hade tänkt att vi skulle göra Everest Base camp efteråt men i och med mitt knä så får vi avvakta och se.Och om det är så mycket folk som det var när vi började ta oss ner blir hela upplevelsen inte densamma.
Vi tar det lugnt en vecka och ser hur mitt knä känns då. Om det inte är bra om en vecka så kanske vi kommer hem redan om 14 dagar! :) Skrämmande men väldigt roligt.

Team sportia

Kathmandu, Chitwan & Flunsan

Vi gillar Nepal hittills trots att vi mest varit i Kathmandu, som är en stökig och intensiv storstad. Det är en charmig stad. Är egentligen inte så skitigt, ligger nästan inget skräp på gatorna men det är väldigt dammigt och man har ofta på sig munskydd. Det är bilar och moppar huller om buller, inga trottoarer. Så alla inkl gångtrafikanter får samsas på vägarna vilket innebär en massa tutande. Finns inga trafikljus utan det är poliserna som sköter det. De står mitt i gatan och med sina armar och sin visselpippa digererar dom trafiken och gångtrafikanterna.

IMG_4556 IMG_4353
                      IMG_4341 IMG_4411
IMG_4565 IMG_4442

Det är väldigt fattigt här. Hela staden har endast elektricitet 8 h per dyng, 4 h per gång. Det är olika tider varje dygn. Det hade varit mest praktiskt om elen alltid var på mellan 19-23 när det är mörkt men så är inte fallet.  Elen kan sättas på 4 h mitt dagen och sedan 4 h mitt på natten.
De första nätterna när vi inte var vana vi detta och elen hade stängts av på dagen men vi hade inte släkt ljusen så vakna vi alltid mitt i natten av att elen kom tillbaka. På gatorna är det becksvart då det inte finns någon gatubelysningen. Men vi känner oss inte rädda, alla är jätte trevlig och snälla. Där vi bor har dom batterier så det finns ett svagt ljus som lyser i vårt rum medan elektriciteten är av. Men i många hem har dom stearinljus.
Det är 8-10 grader på natten och det är samma temperatur inomhus eftersom de inte har någon värme. Jag vill inte veta hur kallt dom har det här på vintern. Nu är det vår och mitt på dagen när solen är framme kan man ha shorts och t-shirt.

Vi bor på ett mysigt homestay och familjen  som driver stället bor på nedervåningen. Vi har jätte fin utsikt över staden på taket. Det vi gillar med Kathmandu är att väldigt många caféer och restauranger har takterrasser och det är ett väldigt skönt sätt att komma ifrån allt kaos nere på marknivå.

IMG_4397 IMG_4404
IMG_4364 IMG_4358

Det jobbar 3 st pojkar här i 15-18 åldern och dom kommer från en fattig familj på landsbygden. De jobbar här mot boende, mat och dom får en engelska kurs betald som de går på 2 h varje dag. Killarna verkar väldigt glada för att få denna möjlighet. Den ena killen, Kusiman, är verkligen ivrig att lära sig engelska och tar varje tillfälle han får att få öva sin engelska på oss. Han tog stolt fram sina engelska böcker och visade oss vad han får lära sig i skolan.
Man förstår när man kommer till Kathmandu att det är fattigt men inte till vilken grad förrän Kusiman frågar oss hur mycket vi fick betala för en rätt och det visade sig att vi fick ett ”överpris” på hela 1,50 kr, han tyckte att ”that is very expensive, I can buy for you next time”.

IMG_4564 IMG_4415

Hanteringen av kött,kyckling och fisk är inte direkt enligt några EU standard. På ett bord vi sidan av vägen ser vi dom stycka ett svin och sedan passerar vi 3 st döda kycklingar utan fjädrar. Vi är vegetarianer medan vi är i Nepal. Vi har sett mycket tidigare på vår resa men har alltid känt att vi kunnat äta kött men inte här. När t.om Budhi som är ägare för homestayet inte äter kött för han säger att det är svårt att få tag på färskt så gör inte vi det.

IMG_4606 IMG_8432

Den 16 mars var det Holi här i Nepal. De firar in våren genom att smeta in varandra i färg. Från början var det örter i naturliga färger. Dessa örter skulle hjälpa än hålla sig frisk när vintern övergick till vår. Men nuförtiden är det bara en stor gatufest och alla slänger/smetar in färg på varandra. Men dom respekterar om man inte vill bli insmetad. Men har man färg på sig så kan man räkna med att få mer. Innan vi lämna vårt homestay önskade personalen oss Happy Holi och smeta in oss i färg så vi var körda när vi gick utanför dörren. Men nästa gång vi gick ut utan färg på oss lät dom oss va.

IMG_4643 IMG_4645
IMG_4504 IMG_4670

Vi har besökt ett par tempel och något som är ganska lustigt är att vid alla tempel vi varit på här i Asien: Indonesien, Malasyia och nu här i Nepal så har det vimlat av cheacky monkeys. Varför håller de till vid templen? Alltid samma sorts apa! Vi har inte sett någon apa utanför templena här i Nepal.

Tyvärr har vi dragit på oss en en influensa som varit väldigt långdragig. Jag blev krasslig för mer än 3 veckor sedan och Ola är nu också sjuk. Men vi är inte sängliggande sjuka utan hängiga/matta. Men när man ska vandra med 12 kg packning uppför på hög höjd måste man känna sig på topp. Nu orkar vi knappt med en dag på stan. Var hos läkaren för en vecka sedan och han trodde att vi fått ett virus och att det kan ta upp till en månad eller t.om 2 ,tyvärr. Så vi får bara ha tålamod. Men vi blev rastlösa efter 9 dagar i Kathmandu så vi tog bussen till Chitwan national park och åkte på safari för att se elefanter och noshörningar.  Det var endast 13,5 mil dit men med de dåliga och kringelikrokiga vägarna tog det 7 timmar .Det gick inte att sova eller läsa för det skumpade så mycket och vi blev t.om med lite åksjuka:). Men det var fin utsikt med stup på ena sidan och berg på andra sidan. Längst med bergen fanns det små byar och på det flesta ställena fanns det en hängbro för by befolkning att kunna ta sig över floden men på vissa ställen fick de åka linbana i en sele, såg riktigt läskigt ut.
Vi tillbringade en dag i nationalparken. På morgonen red vi på elefanter och på eftermiddagen åkte vi på en 4 h jeep safari. Vi såg tyvärr inte så mycket djur som vi hade hoppats på. Vid 2 tillfällen såg vi noshörningar och vi såg flera krokodiler vid flodkanten men vi fick aldrig se några vilda elefanter.
Det var mysigt att rida på elefanten men det kändes fel att pracka på 4 personer på den stackars elefanten och gå runt i 1,5 h. Han verkade helt slut efter andra rundan turister och han skulle göra detta 4 gånger till under dagen.
Det blev inte riktigt en sådan naturupplevelser  i Chitwan som vi hoppats på. Det blir aldrig det när man har hundra turister kring sig och den härliga tystnaden man brukar uppleva i naturen inte finns där för man hör istället klickande av kameror. Det är mycket mer turister i Nepal än vi trott.

IMG_4859 IMG_4871
IMG_4978 IMG_4979

Vi hade hoppats på att må bättre när vi kom tillbaka men tyvärr blev vi sämre igen. Det går upp och ner, just när man mått hyfsat i några dagar och börjar få hopp om att man börjar bli bra så blir en av oss dåliga igen och så börjar det om. Igår fick jag öroninflammation och idag gick vi till doktorn igen. Hon sa samma som den första att vi kommer nog vara svaga i någon månad till men att det var ok att börja vandra om man bara orkar. Vi ska nog ta det lugnt en vecka till och hoppas krafterna kommer tillbaka.
Vi har visa i 2,5 månad till och vandringssäsongen varar maj ut, så vi har tid.

Team sportia

Orangutangerna på Borneo

De senaste 4 dagarna har vi spenderat med människorna i skogen, Orang= Människa och Utang = Skog, Orangutangerna.
Efter en veckas dykning på Sulawesi flög vi vidare till Borneo och hoppa på en liten klotok, båt, som går turer upp för floden i Tangjung puting national park i Kalimantan, Indonesiens sida av Borneo.

Vi hade inte bokat något i förväg, inte ens vår flygbiljett. Hoppa på flyget till Jakarta och hoppades på att hinna med nästa flyg till Kalimantan. Det gjorde vi och efter en dags resande var vi framme. Det ösregnade när vi kom fram så vi fick var sitt paraply när vi gick av planet för att slippa bli dyngsura den lilla biten till terminalen. Vi hoppa sedan in i en taxi och taxichauffören hade en kontakt som organiserade  turer och vips var turen bokad till nästa dag.
Vilket var väldigt skönt för Kumai var ingen rolig stad att hänga i. En smutsig och fattig stad som vi sett så mycket av redan.

Då det är lågsäsong fick vi en hel båt för oss själva som i vanliga fall tar 9 personer. Hade en egen guide, en egen kock , en kapten och en assistent/mekaniker på båten. Kändes väldigt lyxigt kan man säga. Behövde inte lyfta ett finger. Vilket kändes väldigt konstigt då vi är vana allt göra det mesta själva.

IMG_2714 IMG_3031

IMG_3182 IMG_3201

Vi puttrade iväg kl 9 på morgonen och det tog oss 2 h till första matnings stationen.  I national parken fanns det båda vilda och tama orangutanger och på 3 olika ställen i parken matade de orangutangerna. Men det fanns ingen garanti att de skulle komma. Mars månad är det fruktsäsong och Orangutangerna behöver inte komma till matnings stationerna för de hittar frukt så lätt i djungeln. Vid första stationen satt vi i 2 h och väntade och det dök aldrig upp någon så vi gick ut och letade tillsammans med vår guide. Men tyvärr ingen lycka där heller. Vi fortsatte upp för floden.
Längst med hela floden ser man massor med näsapor. Vid ett tillfälle såg vi dom korsa floden. De satt länge och höll utkik efter krokodiler innan de i grupp hoppade i och simmade över till andra sidan.

IMG_2814 IMG_3143
Näsapor.
Strax innan solnedgång la vi till i en gren längst med regnskogen. Det finns flera bryggor men då finns det risk att aporna eller orangutangerna tar sig ombord så därför knyter man fast sig i en gren.
På kvällen gjorde vi inte så mycket , njöt av lugnet och lyssnade på djungel, spelade spel och läste. Vi sov på däck med regnskydd över huvudet och med myggnät.

IMG_2959 IMG_2961
Kl 7 på morgonen var det dags att gå upp och vi serverades frukost innan det var dags att puttra vidare till matnings station nr 2. Här fick vi sitta och vänta i 1,5 h innan vår första Orangutang dök upp. Oh va glada vi blev och det fotades för fullt.

IMG_3066 IMG_3082

När vi kom tillbaka till båten var lunchen serverad och efter det var det tid för siesta innan vi puttrade vidare till sista matnings stationen Camp Leakey, som skulle vara den bästa.
Redan på bryggan när vi kom fram fick vi syn på flera orangutanger som låg och lata sig. Vi gick omkring och bara satt i timmar  och tittade på dom. De är lustiga djur. Även dag 3 höll vi till vid Camp leakey och bara tittade på Orangutangerna. Vi hade även turen att se 2 st Gibbon apor. De är inte så många och svåra att få syn på. Riktigt vackra och akrobatiska apor, roliga att se på när de hoppar mellan trädtopparna. Totalt har vi sett 3 olika apor, gibbon, näsapor och Cheaky monkeys, som dom kallas. Det är dom aporna som det fanns så många av på Bali. Cheaky monkeys snor ens saker för dom vet att då måste man ge dom mat för att få tillbaka ex. sina solglasögon. De lokala i Bali lär aporna detta. När en apa tar en turists glasögon ger det tillfälle åt dom lokala att tjäna lite pengar genom att mata aporna och få tillbaka solglasögonen, då förväntade de sig en slant. Apan får mat och de lokala lite pengar :) . Vår guide kallade det för monkeys buisness.

IMG_3237 IMG_3598
IMG_3352 IMG_3634 IMG_3870
IMG_3618 IMG_3731

Ja ,vi gjorde inte så mycket mer än titta på apor,orangutanger, åt, sov och relaxa :) . Det var 4 lyckade dagar på floden.

IMG_3905 IMG_3901
Gibbon apa

Nu vet vi inte vad vi ska göra näst. Vi har bokat ett flyg till Jakarta imorgon bitti kl 7:00 men vi vet inte var vi ska flyga därifrån än. Men vi vet att vi inte blir kvar i Jakarta.

Vi längtar hem nu!
Vi är lite resetrötta. Mätta på alla upplevelser. Vi har upplevt så sjukt mycket de senaste 2 år och 8 månader och det känns som inget kan slå det vi redan upplevt. Det är väldigt fint här i Indonesien men vi har sett det mesta förut. När vi läser i Lonely planet för att planera nästa ställe, så står det om några jätte fina öar. Ska vi åka dit? Men vi har ju sett så många fina öar, så nä vi tar något annat. Någon annanstans kan man dyka med manta rockor, sköldpaddor, hajar osv, men det har vi ju också gjort.Det finns många fina vulkaner i Indonesien, men ingen vulkan kan slå den aktiva vulkanen på Tanna :) . Tror bara vi behöver en paus sedan kommer man uppskatta allt detta igen. Nu längtar vi efter allt vad Sverige har att erbjuda.
Det blir lite långtråkigt i längden också att bli servad hela tiden, att inte stöta på några problem. När man bodde på båten så fanns det alltid något projekt att ta tag i om man kände för det. Seglingarna var också tuffa så man var aldrig uttråkad.
Men varför åker vi inte hem kan man undra. Jo, för vi vill till Nepal och vandra i Himalaya, det kommer vara något helt annat och det ser vi verkligen fram emot. Det är något vi båda drömt om att göra. Det är säsong för att göra detta i slutet av mars och april så vi väntar egentligen bara på att det ska bli sommar i Nepal.

Så nu vet vi inte vad vi ska göra tills dess. Vi har redan bokat flygbiljett från Kuala Lumpur till Kathamndu den 25 mars. Kanske flyger vi till en annan ö i Indonesien, tillbaka till Bali eller kanske till Thailand. Får se vad vi bestämmer oss för imorgon. Spännande att inte vet vart hamnar imorgon :) .

Fler bilder finns i fotoalbumet: Borneo. Finns även ett album för Sulawesi.

Team sportia

Mopedernas land – Bali

IMG_1342 IMG_1600

Vi har nu varit 27 dagar på Bali. Vår första dag ösregnade det hela dagen och vi började titta på biljetter till Thailand. För enligt prognosen skulle det regna så här hela veckan och vi visste att det var regnsäsong. Vi har upplevt riktig regnsäsong i Panama med ösregn som håller i i veckor och var rädda att det var likadant här. Men som tur var träffade vi en svensk kille, Kristoffer, senare på eftermiddagen och han hade varit här i en månad. Han sa att det inte regnade så mkt, soligt i flera dagar och så en dag med moln och lite regn. Det var tur för vi har älskat Bali.

IMG_1651  IMG_1588
utsikt från vår balkong
IMG_1556
IMG_1509
Vårt rum och vår lilla balkong med havsutsikt. 

80% av all trafik är moppar. Vi har haft en moppe från dag ett, kostar oss 30 kr om dagen. Det är jätte roligt att åka runt med sin moppe. I början var det lite skrämmande med all trafik men man vänjer sig snabbt. Vi har sett de konstigaste sakerna som dom  transporterar på sina moppar. Hela familjer knör ihop sig på en liten moppe, mammorna ammar och barnen tar en tupplur hur naturligt som helt på moppen. Det finns t.om broar och vägar byggda endast för moppar. När man ska in i ett parkeringshus finns det en fil in för mopparna och en egen lite parkerings avdelning.
Man köper bensin på de sötaste små bensin mackarna som bara är små hus med bensin i Absolute vodka flaskor. De innehåller exakt så mycket som det får plats i en moppe. 2 liter = 14 000 rupier, ca 8 kr.

IMG_1370 IMG_2169

IMG_8314 IMG_1325
Bensin
Vi har ett rum med en liten altan med jätte fin utsikt. Det är jätte billigt här, vårt rum kostar 110 kr natten och maten kostar ca 20 kr per måltid, men man kan lyxa till det med finare mat också för hela 50 kr/måltid :) .  Vår favorit måltid är nog frukosten med färsk tropisk frukt med yoghurt. Mmm. ..
Vi har egentligen bara surfat och slappat här i Bingin. Tagit massage för 25 kr /timme:). Åkt till ett tempel och åkt runt till de olika stränderna i södra delen av Bali. Vi har även gjort två turer in till Kuta som är en turist stad och shoppat.
IMG_1726
IMG_1721

Efter 2 veckor i Bingin bestämde vi oss för att åka iväg på en liten roadtrip med vår moppe upp till Ubud, en spirituell stad. Det tog oss ca 1,5 timme och jag hade Ipaden i ryggsäcken och med hörlurar kunde vi bli vägvisade av google maps: om 500 m sväng väster… Det hade varit jätte svårt att hitta annars.

Precis när vi kom fram till Ubud och innan vi hunnit hitta ett ställe att sova började det ösa ner och vi fick ta på oss våra ponchos som vi hade liggandes under sättet i moppen för kris fall. Ryggsäcken fick plats under ponchon som tur var.
Första natten sov vi på ett inte alls fint ställe och det var så mycket väsen från någon sorts groda så vi kunde inte sova, så nästa dag flyttade vi till en mysig ”tempel” gård. Och vi hade ett litet hus för oss själva. För 80 kr fick vi ett eget hus med egen toa och inkl frukost!

IMG_1896 IMG_1783

Vi gjorde en utflykt till Monkey forrest, ett tempel område med massor av apor. Herregud det var apor överallt. Och man fick se upp. Dom är luriga rackare som snor ens glasögon , vattenflaskor,  allt som går att ta. Så man fick vara på sin vakt hela tiden:).

IMG_1857 IMG_1273
Andra dagen gick vi på en lite hajk på 2 km men som slutade i en 3 h tur. När vi nästan var hemma började en lokal man prata med oss och vi trodde han ville sälja in ett boende till oss men det visade sig att han ville visa oss en finare väg att gå än på vägen. Så vi började traska åt det hållet han visat och vi kom till en stor åker med risfält. Efter ett tag kom han efter oss och frågade om vi ville gå över risfältet. Ja, varför inte..
Han berättade att nästan varje familj har ett risfält. Det tar 3 månader att så och skörda ett fält och ett fält ger ca 6 kg ris. Om det blir en dålig skörd sparar familjen allt till sig själva men annars säljer de det. De äter nämligen ris , frukost, middag och lunch. Det är hårt arbete att jobba på fältet, gasande sol och man klampar runt i typ lera. Varannan skörd skördar de ris och varannan sötpotatis.

IMG_1998 IMG_1911

IMG_2146 IMG_2010
Risfält
När vi kommit ut ur risfältet fortsatte vi genom djungeln till en flod där dom åkte white water rafting sedan vidare till en hängbro. Vidare till en lite by med ett stort träd. Ute på landet var lokalbefolkningen väldigt avslappnade. Kvinnorna badade i bäckarna utan några kläder och brydde sig inte alls att vi gick förbi.
Efter ett tag förstod vi att han kommer vilja ha betalt för detta. Så vi fråga honom och han sa att vi fick bestämma..Hmmm..
Vi fortsatte att gå och kom då till en kaffe odling av Luwak kaffe. Världens dyraste kaffe. För att det ska bli Luwak kaffe måste först en palmmård äta det och skita ut det:). Låter inte gott! Sedan så rengörs bönorna och rostas och voila- Luwak kaffe. Väldigt gott faktiskt! Väldigt milt, nybörjare kaffe skulle jag kalla det men det är inte värt 500 kr/kopp som det kostar i Europa. Vi köpte en kopp för 27 kr vilket är dyrt på Bali.

IMG_2100  IMG_2111
Prov smakar 10 olika tea och Luwak kaffe.

Det var nu han berättade för oss att vi måste ta en taxi tillbaka för 100 000 rupies, ca 55 kr. Vilket är mycket här på Bali för en 15 min tur. Hmm, vi blev lite besvikna att han lurat oss, sa att vi skulle gå tillbaka till Ubud. Han sa att taxi turen skulle ta 40 min därav priset men den tog 15 min. Vi bestämde oss att 100 000 rupier var lagom att ge honom, men han blev inte nöjd. Medellönen här är ca 1 500 000 rupiers och han fick 2 dags löner av oss och vi fick betala för taxin. Suck!
Ja dom tjänar inte mycket här, ca 800 kr i månaden.

När vi kom tillbaka från denna tur tog vi en härlig massage :) .

Nästa dag bestämde vi oss för att åka tillbaka till Bingin och surfa igen. Vi funderade på att utforska andra delar av Bali men vi ville hem igen. Det räcker att man är på samma ställe 2 veckor så känner vi oss hemma. Vi trivs så bra här i Bingin.

En liten rolig sak med Bali är att det endast finns 4 namn. Man får ett namn efter i vilken ordning man är född. Så alla först födda heter Wayan, 2- Made, 3- Nyoman och 4- Ketut. Och sedan börjar man om så nr 5 heter också Wayan. Både kvinnorna och männen har dessa namn. Dom skiljer sig endast med att en kvinna har Ni framför och en man I.

Dom är hinduer här på Bali så varje morgon har dom en ceremoni där dom offrar till sin gud för tur. Dom gör små korgar och fyller dom med en blomma i 3 olika färger, har i ett kex och rökelse och ibland har vi sett en cigarett i eller pengar. Dessa står lite överallt, mitt i en trappa, i ett tempel osv. Det tar mycket tid för dom att göra dessa korgar och vissa jobbar med att göra korgar för att sälja.

IMG_1187 IMG_1421

Imorgon flyger vi vidare till Sulawesi, en annan ö i Indonesien.

Fler bilder finns i fotoalbumet Bali.

Team sportia

Ninita är Såld!

Jag får tårar i ögonen bara av att skriva att vår lilla Ninita är såld! Det har varit en väldigt intensiv vecka. Vi la ut henne för försäljning i söndags och det började ringa samma dag. På onsdag kom första personen för att titta på henne. Han la ett bud med en gång med utgångspunkt att han fick henne på plats. Han prutade ner henne exakt till vår smärtgräns, så vi accepterade. Helt plötsligt var vi hemlösa.
Vi hade inte räknat med att det skulle gå så fort. Tänkte detta tar nog 1-2 månader. Då hade vi fått lite tid på oss att smälta det. Det har fällts många tårar de senaste dagarna när vi har gått igenom allt i båten och flyttat ut.
Nästan så vi ångrat oss, men vi vet att det är dags att gå vidare. Vi orkar inte leva på en så liten båt längre. Nu är det dags att börja bege sig hemåt igen.
Vi har ingen plan än. Det enda vi vet är att vi ska till Nepal i mars och april för att vandra i Himalaya i ca 1 månad. Vi har köpt på oss allt man behöver för en teahouse vandring,:sovsäckar, dunjackor, skor, underställ osv. Så det är vi jätte taggade att göra. Men vad vi ska göra fram till dess vet vi inte än. Vi tänkte vara kvar i Sydney ca 1-2 veckor till och fundera ut vart vi ska näst. Bali och Indonesien är ett alternativ men vi är även sugna på Thailand, Vietnamn, Laos eller Indien.

Det åkte precis förbi en färja och båten började rulla och saker började slå i skåpen.  Jag blev  genast påmind om att vi är redo att fortsätta vårt äventyr på land. Vi är egentligen så trötta på campinglivet och att behöva tänka på väder och vind. Men det kommer vara jätte konstigt att resa runt utan ett hem. Att resa runt med sin båt är helt fantastiskt på de viset att du alltid har ditt hem med dig. Allting har sina för och nackdelar. Om det blir en nästa gång blir det på en större båt.

Ninita är där jag bott längst sedan jag flyttade hemifrån. Tidigare har jag max bott 1,5 år i samma lägenhet och nu har vi bott sammanlagt 2 år 8 månader på ca 10 kvadrat. Så mycket som vi har upplevt med Ninita och så mycket tid vi spenderat på henne så är det inte konstigt att det känns jobbigt att skiljas åt.

Vi sover vår sista natt på henne inatt. Imorgon bitti kommer den nya ägaren hit och så tar vi henne tillsammans till hans hemma ankring, Pittwater. Imorgon eftermiddag är vi landkrabbor igen.

Vi kommer fortsätta att skriva på vår blogg tills vi kommer hem.

Team sportia

Ninita for Sale

IMG_2178

Now it´s time for us to sell our precious little Ninita. She´s a swedish double ender from 1974. We have sailed here from Sweden to Australia in 2,5 year. She is now lying in Sydney waiting to find a new owner and off for a new adventure. She is ready to go!

Length: 8,03m
Beam: 2,76m
Draft: 1,3m
Displacement: 3,4ton
Hull: Fiberglass

Engine:
Volvo penta 2002, 18hp from 1991. Fresh water cooled. Total renovation 2011 and has 1100h since then. Alot of spear parts are icluded: new starter,fuel pump, generator and more.
18l diesel tank and 100l in jerry cans.
The engine uses 1,1l/h at 4,8 knots and 2000rpm.
3 blade brass propeller.

Sails:
Main sail from januari 2013. Genua on furlex from 2011. Storm jib only used once. Spinnaker, old but in good condition. Heavy weather jib ( a storm jib for a 40 fot boat). All sails in good condition.

Rigging:
Masthead kutter rigg.  All stays and chain plates changed 2011 and uppgraded one dimension.
2 spinnacker boms. All halyards from 2011.
Eco radrreflekotor mounted on the mast.

Electricity:
solar panels 150W with 2 regulators. 1 start batteri (80Ah) and 3 batteries for other consupmtion (240Ah). Good balans in the electrical system with the charging of solar. Nasa batteri monitor -2011.
Cobra VHF-2011. AIS receiver-2011, depth sounder-2011.
All navigation lights and other lights inside are LED.
The whole elcetrical system was changed 2011, even in the mast.

Eno propane stove with 2 flames-2011. Omina oven to put on top of the flames.

Waterstorage: 40l tank and 160l in 2 water bladders. extra 80l in jerry cans on deck, total of 280l.

The boat is equiped with a Neptune windvane from 2011.
Plastimo liferaft, 4 person.
Inflatable dinghy 2,7m from jan 2013.
Outbord engine Mercury 3,3hp -2004
3 bruce anchors, 15kg, 10kg and 7,5kg. 50m,8mm chain, 2 month old.
New antifouling panited in Fiji, sept 2013.

Price: 29 000 AUD (Australian dollar)

For more detailed information pls contact us by email: ninita@sy-ninita.se

IMG_9884

IMG_9923

IMG_9824

IMG_9825

IMG_9942

IMG_9539

IMG_9515

IMG_9518

IMG_9516

IMG_9543  IMG_9536

IMG_9522

IMG_9907

IMG_9953

IMG_0946 IMG_0940

Sydney!

             IMG_0223

             IMG_0286

Det var med blandade känslor vi seglade in i Sydney harbour kl 00:30 den 17 december. Det var stor glädje att äntligen vara här. Haft en riktigt tuff segling ner. Men det kändes också väldigt tråkigt att det är sista gången vi angör en ny hamn med Ninita.

IMG_0080 IMG_0099
Coffs Harbour

När vi lämna Coffs Harbour för 1 vecka sedan såg det ut som om vi skulle ha ett bra väderfönster på 4 dagar. Inga problem att nå Sydney! Ett halvt dygn senare visade väderfilerna ett lågt tryck som skulle komma in 1,5 dygn senare. Vi hade strömmen med oss och flög fram i 6-7,5 knop.  Vi räknade lite på det fram och tillbaka. Enligt grib filerna skulle vinden vända kl 12 på dagen och vi skulle vara framme i Pittwater (hamnen innan Sydney) kl 8 på morgonen. Antingen kunde vi gå in i Port-Stephens eller fortsätta en natt till. Vi bestämde oss för att fortsätta och på så sätt bara ha 20Nm (4h) kvar till Sydney. Natten hade varit jobbig för vinden hade vänt hela tiden. Var uppe 5 gånger för att byta segel. Lika många segelbyten som vi gör på en 25 dagars segling :) . Vi har som regel att båda måste vara vakna när någon ska upp på däck, så man väcker alltid den andra vid segelskiftning. Det blev inte mycket sömn den natten.
Redan kl 04:00 började vinden vända och kl 05:30 hade vi den rakt emot oss. Vi hade nu bara 10Nm kvar. Vinden blåste syd-väst, vilket innebar rak motvind. Så vi var tvungna att göra ett slag rakt ut från land. Sedan hoppades vi ha en bra vinkeln rakt in i inloppet.
Vinden blev starkare och starkare och vi drev av för mycket och tillslut fick vi ta det jobbiga beslutet att vända. Nästa hamn låg 55 Nm, Port Stephens.
Under dagen var vinden 30 knop och vågorna var stora och krabba. Det är så grunt utanför Australiens kust så vågorna bygger upp lättare än ute till havs. Det står på våra sjökort att Port Stephens inte går att angöra vid stora vågor och om vinden är syd-östlig. Kl 17:00 skulle vinden vända till syd-öst och vi skulle komma fram vid 17 tiden. Vi var oroliga att vinden skulle vända tidigare och göra det omöjligt för oss att ta oss in och vi skulle behöva dreja bi hela natten. Nästa bra hamn låg 160Nm bort. Vi kontaktade Marine Rescue på VHF för att höra hur inloppet såg ut.
När vi hade 30min kvar dog vinden och vågorna :) . Tjoho! Inte alls enligt prognos. Vi kunde lätt ta oss in i P.Stephens och lägga oss vid en grattis brygga. Vi hade seglat 110Nm och ett natt i onödan. Detta var en riktigt jobbig segling mentalt. Men nu är allt bra och vi är så glada att vara här i Sydney.

Vi hade en jätte fin segling när vi sedan seglade samma sträcka en tredje gång :) . Vinden i ryggen, sol, delfiner på besök och fullmåne så vi kunde angöra mitt på natten.
Vi la oss för ankar i Manly de 3 första nätterna och det är en jätte fin ankringsvik med fina stränder och en mysig liten stad. Här ifrån tog vi färjan in till Sydney och fick se Operahuset. Det är roligt att se hur alla står förväntansfulla med kamerorna i högsta hugg när vi svänger runt hörnet och Opera huset visar sig. Det är ju egentligen bara ett hus. :) Men vi var ju självklart en av dom.

                     IMG_0238

IMG_0127 IMG_0140
Ankrade i Manly

IMG_0163 IMG_0182

IMG_0185 IMG_0189

Vi har börjat processen med importen av båten. Vi tog oss i förgår till flygplatsen där customs håller till och när vi sa att vi ville importera vår båt sa hon – shot me! Det var inte så vanligt att folk gör det själva tydligen och hon hade ingen aning hur man skulle göra. Man kan anställa en agent att göra det men det kostar 3500kr. Nu är i alla fall alla papper i rullning. Vi hoppas  kunna lägga ut henne på den Australienska marknaden efter nyår.

Vi har återförenats med Hydroquest och Orkestern och vi ska fira jul och nyår ihop. Idag har det varit jul matlagning och bakning hela dagen. Snart ska vi till Hydroquest för uppesittarkväll och titta på en jul film och dricka glögg.

Hoppas ni får en fin jul där hemma.

GOD JUL     MERRY CHRISTMAS      FELIZ NAVIDAD              JOYEAUX NOËL

Team sportia

Surfers Paradise

                     IMG_9832
IMG_9777 IMG_9736

Vi tog kanal vägen ner till Surfers Paradise. Vilket var väldigt skönt för vi var inte riktigt redo att ge oss ut på havet och segla än:). Var bortskämda med att ligga i en lugn och rullfri ankring i 3 veckor.

Första helgen i Surfers kom det ett oväder på lördags kvällen. Helger innebär mycket fler båtar och mycket motorbåtar.
Vi märkte att det började blåsa upp och vi kikade ut och såg då en motorbåt komma drivande mot oss i sidled. Jag hoppa upp genom förpiksluckan  och Ola gick upp för att starta motorn. Damen stod och titta ut och herren satt och läste. Hon reagera inte ens. Tillslut ropa jag på henne – Ska ni göra något? Då reagera herren där inne och kom farandes ut men då var det försent och de åkte in i fören på båten. Vi hade våra 2 st spinnackerbommar liggandes utanför båten för vi höll på att arbeta på däck. Dessa fastnade i deras mantåg. När vi tillslut lyckades putta ifrån deras båt, fortsatte de och drev till nästa båt. Då ropade vi – ni draggar, starta motorn!
Vi upptäckte samma kväll att vår fönsterruta hade gått sönder. Efter att det slutat regna, åkte vi iväg med vår dinghy för att berätta om skadan. När vi kom till deras båt fråga vi om det var dom som draggade på en liten segelbåt. Då fick vi till svar: Nej men ni draggade på oss. Jaha! Det blev ett himla liv med arga och höjda röster från båda sidor. De menade på att en segelbåt går  framåt mot vinden när det blåser på och det var det vi hade gjort. De anklagade oss för att ha för mycket kätting ute, vi har 25 m och dom hade 15 m. Man går tydligen framåt om man har för mycket kätting ute. Anledningen till att de dragga var just för att de hade för lite kätting. När vi förklarade för dom om  att när vi puttit ifrån deras båt från vår så fortsatte de att åka norrut ( från vinden), det visar att ni dragga. Då sa dom att dom åkte bakåt för att dom tog upp ankaret. Dom ljög, vi såg att dom inte gjorde det och när man tar upp ankaret så brukar man åka framåt mot ankaret! Vi kom inte fram till något den kvällen, bara en massa skäl fram och tillbaka. De ville inte ge oss namnet på sin båt. Och vi hotade med att polis anmällan. Han var t.om så fräck så han kalla mig little sweatheart. Arrr säger jag bara. Så vi åkte hem och gjorde en anmällan och åkte runt och pratade med våra båt grannar. Vi hade 3 båtar som sa att de skulle ställa upp som vittne. Det var uppenbart att de draggat på oss.
Nästan morgon kom dom förbi för att titta på skadan. Dom erkände aldrig att det var deras fel. Vi var nog alla lite disorienterade sa hon. I vilket fall så tog dom på sig att fixa en ny ruta. När han nästa dag kom med en ny ruta hade han med sig räkor. Vi tog det som en ursäkt och ett erkännande, även om dom inte sa så :) . Så allt är löst nu.

För övrigt var detta en väldigt lugn och fin ankring. Men av någon konstig anledning så kom alltid ovädrena på helgerna när det var som mest båtar i viken.:)

Vi hade en ca 1o min promenad till en fin strand med bra surfing vågor. Det enda problemet var att det var så mycket folk som surfade. Det var folk överallt och vi vågade inte ta några vågor. Om det är flera personer framför oss så tar vi inte vågen för vi kan inte sicka sacka oss mellan alla, som alla andra bra surfare gör. Vi gick dit 3 olika dagar, vid olika tider. Tänkte att folk jobbar väl. Var där kl 7 på morgonen, kl 10 och vid lunch. Alltid lika mycket folk. Sedan blev det springbreak och ännu fler människor så det blev inte så mycket surfande.

IMG_9845  IMG_9874

IMG_9977 IMG_0019
Coffs Harbour!

Vi har nu lyckats ta oss till Coffs Harbour, 170Nm. När vi lämna såg det ut som om vi skulle ha ett bra fönster för 3 dygn. Men det ändrades snabbt och när vi såg att det skulle blåsa upp till 38 knop bestämde vi oss för att svänga in här. Det var en riktigt jobbig segling. Jag spydde hela natten, var sjösjuk hela tiden och när vi kom fram var jag helt slut. Ola fick ta extra långa pass på natten och var också helt slut. Ser inte alls fram emot de sista 240Nm till Sydney.
När vi kom in i Coffs var ankringen väldigt rullig och det var det sista vi kände för så vi unnade oss en plats i marinan. Något vi inte gör så ofta.
Det har varit riktigt skönt att få vila upp sig i marinan nu i 4 dagar. Vi har passat på att göra saker på båten som är lättare att göra om man ligger i marina. Nu är vi taggade att fortsätta ner mot Sydney. Vet inte hur långt vi lyckas ta oss. Vi har som mål även denna gång att ta oss hela vägen men vi får se.

Team sportia

Ninita i Söderhavet

Här kommer en liten film med våra höjdpunkter i Stilla havet. Klicka på länken nedan.

http://youtu.be/iB5kDhteCPY